Insändare: Att ta ansvar

Sverige är med i EU och har en tagit fan i båten får en ro hen i land vilket betyder att följa de regler och direktiv EU utfärdar.

Sverige har fått bakläxa och en ny dom som säger att vi tagit alltför lite hänsyn till arter som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv, det vill säga hänsyn till skyddade djur, växter och andra arter även om de är vanliga. Verksamhet som till exempel markexploatering (bland annat kalkbrott) och skogsavverkning som kan skada eller döda dessa arter eller förstöra parnings- och rastplatser får inte ske. (Och även nya miljökrav väntas.)

Ansvaret här faller på regeringen.

Precis som Sveriges regering har ett ansvar för medborgarnas väl – som under pandemin – har regionstyrelsen på Gotland ansvar för öns befolkning.

När grundvattnet sänks på grund av gruvverksamhet och skogsavverkning vill regionen skapa dricksvatten genom att avsalta havsvatten.

Men enligt Ingegerd Rosborg, KTH, som i 20 år forskat på sambandet mellan dricksvatten och människors hälsa är det inte föroreningarna i Östersjön som är problemet med detta vatten utan att det blir ett minerallöst vatten.

Mineraler i vattnet är fruktansvärt viktigt, man måste ha lite i vattnet för att inte bli avsaltad själv. Att dricka vatten utan mineraler kan innebära hälsorisker. Du kan få akuttillstånd som är ganska besvärliga. Avsaltningstekniken behöver utvecklas, de viktigaste mineralerna är svårlösta, vi måste lära oss mineralisera vattnet vilket vi inte kan i dag.

Vi har som medborgare ansvar för vårt eget liv och vår omgivning, vår livsmiljö. Ska vi kunna fortsätta leva här och vilken miljö lämnar vi till våra barn och barnbarn, framtiden? Det är väldokumenterat att gruvdrift, också dagbrott, och skogsavverkning sänker grundvattennivån som sedan lång tid redan ligger under normal nivå.

Vilket ansvar tar du?