På Fårö äger samtidigt en jubilerande Bergmanvecka rum. Då flyttar man en av de reguljära färjorna till Fårö till Almedalsminglet. Hur svårt har det inte varit att ta sig till Bergman?
På Körsbärsgården är samtidigt intressanta utställningar, som Extremväder och seminarium om Parker och trädgårdars skötsel när vattnet tryter, Barnens konstverkstad tar upp ämnen som Hållbarhet och Återanvändning i sitt skapande. I en tid när regionens konstmuseum håller stängt sedan fyra år.
Men Gotlands media tiger om kulturen på ön. På ”Kultur & Nöje”-sidan kan vi läsa utförliga TT-artiklar från övriga landet, Om Kivik Art, om Jamie XX nya album. Inte ett ord om vad som händer på ön.
Borde inte Gotlands Media handla om Gotland? Åtminstone när vi har press och publik från hela landet här? I ämnen som verkligen berör hela landets kulturpolitik som nu debatteras i Almedalen. Och om allt som händer på ön – med högsta kvalitet? (Som tur är bevakar rikspressen, DN med de tio viktigaste konsthändelserna i sommar där Körsbärsgården är med.)
Varför är det som händer på kulturområdet ointressant för Gotlands Media att rapportera? Har gotländska prenumeranter och hitresta inte rätt att få veta något om det som utspelar sig på ön? Ska vi som GA föreslår åka till Kivik för att uppleva kultur?
I lördags 29 juni var det vernissage på WROOOOM:s sommarutställning SKÄLL med Pia och Mark Ingelse på Körsbärsgården. Enligt pressmeddelandet:
Vad var det egentligen som hände?
Än hörs skallet av skotten i salongen...
En Crime passionnel i oljemåleri och objekt.
Efter det första spännande året med konstprojektet Wroooom Konsthall,
har nu den lilla bensinmacken, med lyftkran och lastbil
flyttat från Västergarn till Körsbärsgården och landat i Skulpturparken.
Färdig för alla att tanka konst.
Ingen från media kom.
Den 2 juli kl 18.00 berättar så Pia och Mark om Wroooom på plats, fredag 5 juli kl 13.00 är det visning av sommarens stora utställning i flygeln kring den japanske Gutaikonstnären Sadaharu Horios livsverk och den 9 juli talar journalisten Hedvig Hedqvist om sin nya bok om Estrid Ericson och Svenskt Tenn. Under tiden konstkurser för barn, 2-4 dagar som pågår hela sommaren.
Så håller det på. Till mitten av september. Därefter är det verksamheten i de gotländska skolorna som gäller.
Konsten och kulturen på Gotland behöver publicitet. Annars har vi snart varken kultur eller publik kvar.
Marita Jonsson
Svar direkt:
Tack för din feedback, Marita! Vi gillar att vår verksamhet engagerar och är alltid glada för konstruktiv kritik som håller oss på tårna. Almedalsveckan består av tusentals programpunkter och vi bevakar endast någon liten promille av dessa. När vi nyhetsvärderar utgår vi alltid ifrån vad som är mest relevant, intressant och berör våra lokala läsare.
I din utvärdering av vårt arbete verkar du helt och hållet utgå ifrån vad som hamnar i papperstidningarna, i synnerhet på kultur & nöjessidorna. Jag kan förstå att man då får en annan bild av läget då de sidorna mest består av TT-material. Kultur- och nöjesbevakningen som görs lokalt brukar nu för tiden oftast hamna på våra lokala nyhetssidor längre fram tidningen, men ibland även endast på Helagotland. Det största problemet med att reducera vår verksamhet till vad som publiceras i papperstidningarna är att det inte utgår ifrån hur verkligheten ser ut. Det gör även att kritiken inte går att ta som fullt seriös. Vi har haft reportrar i Almedalen varje dag under veckan och på Helagotland har prenumeranterna kunnat följa vår liverapportering om olika ämnen i text, bild och TV i cirka 15 timmar per dag. Vi har även varit på Fårö, på Bergmanveckan, där vi liverapporterat samt hämtat in material till artiklar. I flera artiklar har vi berättat om färjan som lånades ut till Almedalsveckan och hur det skulle kunna påverka Bergmanveckan. Vårt uppdrag är inte att bara berätta om vad som händer, vårt uppdrag är att göra journalistik om det. Och väldigt lite av det vi gjort har, hittills, hamnat i våra papperstidningar.
Detta har med digitaliseringen och utvecklingen att göra. Globala trender som förändrar beteendemönster, affärsmodeller och som även skänkt oss en rad nya möjligheter att nå ut på. Vi har digitalt fokus för att vi vill, och för att vi måste. Ändras vi inte i takt med utvecklingen, så kommer vi inte att finnas kvar. Då blir det ingen journalistik alls, om någonting. Jag förstår och har respekt för att den här utvecklingen inte älskas av alla och att förändring kan vara jobbigt, både för oss och för våra prenumeranter. Men det är en utveckling som ingen kan stoppa. Samtidigt är det en utveckling som också skapar enormt många möjligheter för journalistiken och konsumenterna av den. Dessa möjligheter försöker vi ta vara på. Därför vill jag uppmana alla att försöka ta del av allt som görs, inte bara det som hamnar i tidningen, genom att aktivera sitt Helagotland-konto som alla papperstidningsprenumeranter har tillgång till. Gör det i dag, mejla mig om ni behöver hjälp!
Pär Ullrich, chefredaktör
Förtydligande. Bolaget Gotlands Media som refereras till i insändaren finns inte längre kvar. Mediehuset ingår sedan en tid - tillsammans med de tidigare bolagen Norr Media, Öst Media och Sörmlands Media – i NTM Media.