Självklart kan det vara mysigt att ha hus nära stranden, varför inte med direkt vy över havet? Och inte vill man då att en väg ska gå mellan huset och stranden? Inte heller att folk ska vandra förbi huset, särskilt inte de man inte känner...
Men strandskydd och allemansrätt säger något annat. Stranden ska vara till för alla, liksom vägen ner till den.
Allt fler fastighetsägare väljer att sätta upp skyltar om enskild väg, sätter upp bommar och hävdar att nu är det endast de som de själva vill släppa igenom som ska ha möjlighet att gå förbi.
Hot om att ringa polisen förekommer. De som köper husen på landsbygden bryr sig inte alltid om vare sig allemansrätt eller grannsämja. Snarare är protektionism det nya.
Som om det inte vore nog att enskilda fastighetsägare gör på detta sätt, byggs nu stugor chimärt som uthyrningsstugor men tydligen handlar det om bostadsrätter. De mest attraktiva platserna på Gotland väljs ut, de stränder dit många av gotlänningarna och turisterna tar sig för naturupplevelse, friluftsaktivitet och bad. Nu kommer de att vara till enbart för enskilda ägare, och även om allemansrätten gäller blir den mer kringränd.
Med fler som bor nära, nära stranden, urholkas allemansrätten, strandskyddet är i praktiken redan avskaffat i och med de nya byggloven. De som försvara detta hävdar att det finns andra stränder, andra delar av Gotland som de som inte köper de nya husen kan vistas på.
Men när de stränder som är attraktiva väljs ut blir det ju de mindre attraktiva kvar. Det kan enbart ses som egoism, och ett avståndstagande från allemansrätten, lagstiftade skydd som strandskydd. Utveckling behöver inte betyda allt det, men det är klart att enskilda näringsidkare tjänar mer på det. Gör Gotland det i längden? Gynnar det oss gotlänningar, gynnar det miljön?