Tack för svar om kulturen!
Jag ställde frågan till våra kulturpolitiker om synen på kulturfinansiering förändrats något av de erfarenheter vi genomlever nu. Jag har glädjande nog fått svar från fyra olika politiker representerande M, VP, S och C.
Och jag är glad för de tydliga svaren. M och C ser ingen anledning att arbeta för att utöka grundfinansieringen av kulturen utan vill att institutionerna och de fria kulturutövarna själva hittar ny finansiering för att kunna följa med i pris och löneutvecklingen. Sponsring, större egenfinansiering och bidrag från externa håll.
Fredrik Gradelius, C, menar att man köper inte större bil än vad man behöver. Behöver man en större bil så lånar man eller hyr man vid dom tillfällena. Fredrik har tidigare varit mån om kulturplanens devis om ”armlängds avstånd” mellan politik och utövare.
Den här motsättningen blir en tydlig bild av högerns syn på kultur. Man begränsar den konstnärliga friheten genom att tygla den gemensamma kulturbudgeten och tvinga ut kulturen i ett enormt osäkert ekonomiskt landskap. Sponsorer, filantroper och kortsiktiga projektbidrag skapar osäkra och korta anställningar, försvårar långsiktig planering, omöjliggör att våga satsa på nya former och smalare utbud.
Kulturen på Gotland har inte förmånen att välja om man ska köpa en stor eller liten bil. Vi har bara råd med den lilla bilen. Och i grunden handlar det inte om det, utan vad kostar bränslet? Vad är driftskostnaderna? Jag ser fram mot det som inbjudits till i politikernas svar; fler samtalsarenor och möten. Jag vill lära mig mer om den kulturpolitiska verkligheten. Jag lovar att dela med mig om kulturens villkor. Tack för alla svar. Vi ses!