Så befriande och skrämmande att läsa insändarna från omvårdnadspersonal på säbo/debo och från Kommunal.
Jag och majoriteten på ett litet demensboende på mellersta Gotland delar samma upplevelser och farhågor.
Vi skrev i våras över åtta sidors orosanmälan som lämnades till enhetschef, avdelningschef, HR, Kommunal och SON.
De som reagerat är Kommunal.
Låter man det gå om i tid så lägger sig protesterna, tycks arbetsgivaren Region Gotland tro.Tystnadskulturen ligger som en våt filt över oss. På vår enhet har fjolårets brister i medarbetarenkäten inte arbetats med än, och nu är det dags för nästa enkät.
Problemen som varken enhetschef eller planeraren ser. De är helt oförstående inför det som baspersonalen informerar. Så är det när det är vi och dom, och de inte har kunskap om och insyn i verksamheten.
Flera av baspersonalen aviserar att de vill sluta och göra annat. Det kanske den administrativa sidan också skulle tänka över.
Personalen vill de boende det bästa, ser behoven och vill ge dem ett värdigt liv. Det kan väl aldrig vara fel?
När glädjen försvinner och uppgivenheten tar över är det illa.