I Gaza pågår just nu en av de värsta humanitära katastroferna i modern tid. Över 50 000 människor har dödats, en siffra som utan tvekan är grovt underskattad och som bara fortsätter att stiga. Av dessa uppskattas omkring 70 procent vara kvinnor och barn. 80 000 barn är på gränsen till svält, vart tredje barn är akut undernärt. Två miljoner människor riskerar att mördas, svälta ihjäl eller fördrivas från sina hem. Gaza har blivit, vad som beskrivs av både Unicef och Läkare utan gränser, som en enda stor gravplats.
I fredags den 30 maj anordnades en demonstration till stöd för befolkningen i Gaza. Vi var uppemot 200 personer som tågade genom Visby i solidaritet med palestinierna och mot det folkmord som fortgår obehindrat.
Det slog mig då att jag inte kan minnas att jag sett något rapporteras i lokaltidningarna om de föregående demonstrationer som anordnats eller den manifestation som hålls varje lördag klockan 12 på Östercentrum. Av nyfikenhet sökte jag på orden demonstration och manifestation på Helagotlands hemsida.
De artiklar i närtid om sådana arrangemang uppmärksammar endast en manifestation som hölls dem 25 februari till stöd för Ukraina med ett 80-tal deltagare, samt en manifestation på internationella kvinnodagen för klimaträttvisa och jämställdhet.
Var är våra journalister när gotlänningar uttrycker sin frustration över det oerhörda lidandet i Gaza? Varför möts dessa protester med tystnad? Vad krävs egentligen för att en manifestation ska vara en värd att uppmärksammas i media?
Edit Eliasson
SVAR DIREKT
Hej och tack för dina fullt rimliga frågeställningar. Jag kan instämma i att vi borde ha bevakat någon av dessa manifestationer, särskilt den i fredags som lockade så pass många. Att vi undviker att bevaka något går alltid att härleda till prioriteringar och resurser. Vi är dessvärre alltid lägre bemannade på kvällar och helger och tvingas då prioritera vår tid hårt. Det handlar alltså inte om att vi räds eller undviker ämnet i sig. Fortsätt gärna att tipsa oss om era sammankomster på redaktion@helagotland.se.
Pär Ullrich, chefredaktör.