Med de goda opinionssiffror som både hon och partiet har nu så kan det inte skada rörelsen med några i all välmening kritiska funderingar. Efter en stunds talande trodde jag att det var i ett möte med Unga Örnar jag hamnat på, det var ”barnen” i var och varannan mening däremot kan jag inte påminna mig att jag hörde ordet arbetare. Att barnen behöver samhällets stöd är självklart, det borde vara lika självklart att tala om arbetarnas villkor, arbetarna som med sina exportinkomster skall slita ihop de pengar som skall satsas på omsorg och skola.
Jag saknar partiordförandes visioner om folkrörelsearbete liknande det vi gjorde i slutet av 60-talet i fråga om reformer för arbetslivet, reformer som gjorde att arbetarna fick ökad trygghet och inflytande över den egna arbetsplatsen, de reformer som historielösa 70-talister nu menar är omoderna och i vägen för utvecklingen, en utveckling som snarare är avveckling av den så framgångsrika svenska modellen. Här behöver partiet börja från grunden igen med studiecirklar och rådslag som sedan skall bilda underlag för ny lagstiftning.
Jag efterlyser det gedigna program som arbetades fram inför valet 1984 ”Framtid För Sverige” det var ett program som tog motståndarna på sängen. I det programmet hade vi förslag till förbättringar på de flesta av politikens område, mycket av det lyckades man driva igenom och folk långt bort i världen imponerades av svensk arbetarrörelse, sådan folkrörelsearbete vill jag se att Magdalena Andersson tar itu med omedelbart.