Insändare: Slipskårorna borde finnas på Unescos världsarvslista

Jag skrev medvetet provokativt för att skapa debatt. Frågan om fler undersökningar av slipskårorna riktar jag till hela kultureliten och sponsorer.

Kulturelitens intresse kan ifrågasättas då jag sökt bidrag för C-14-datering och fått nej två gånger från Gotlands Fornvänner och en gång från DBW och fått bekosta datering ur egen ficka.

Slipskårorna borde enligt min mening finnas på Unescos Världsarvslista.

De visar på skicklighet och kunskap i astronomiska observationer vilket gör dem världsunika och bör kunna sätta Gotland på världskartan.

Slipskåror i fast häll och slipskåror i block har samma riktningar vilket ett linjärkorrelationstest visar med 95 procent sannolikhet. 

Därför är det statistiskt bevisat att slipskårorna är medvetet inriktade mot objekt på himlen eftersom himlen är gemensam för hela Gotland.

Tolkningarna vilar på vetenskapliga fakta.

Visas block och fast häll i samma diagram förstärks mönstret och staplarna i intressanta astronomiska riktningar blir högre. Högst är den exakta öst-väst-riktningen och de intervall mot NO/NV där månens nordligaste uppgång/nedgång sker (vilket förskjuts fram och tillbaka under 18,6 år). 

Att det är månen som observerats framgår av att slipskårorna visar mot månens nordligaste vändpunkter. 

Fullmånen (den viktigaste månfasen) är alltid mittemot solen på himlen och om den är i sitt nordligaste läge är solen i sitt sydligaste läge, alltså vintersolståndet.

Det är 19 år (exakt) mellan de tillfällen då fullmåne inträffar vid vintersolståndet och slipskårorna i en serie är då gjorda med 19 års mellanrum. Man kan räkna ut i vilken riktning som månen går upp/ner vid dessa tillfällen och få ett mönster som kan dateras. Dateringar har gett cirka 3300 f.Kr till 2000 f.Kr.

De östvästliga slipskårorna gäller vid vårdagjämningen.

Slipskårorna kan också bli viktiga för att bestämma strandnivåerna. Under yngre stenåldern sjönk havsytan flera meter och steg igen under bronsåldern. Jag har studerat strandnivåer från Södertörn och beräknat motsvarande för Gotland och redovisat i en kandidatuppsats i arkeologi vid Campus Gotland. 

Slipskårornas roll för att bestämma strandlinjen föreslogs redan vid ett seminarium i Uppsala 1992 där Bo Gräslund, professor i arkeologi i Uppsala, deltog. Ett referat finns i min bok ”Gotlands slipskåror”, 1993.