I GT tisdagen 23 februari har Roger Albrecht en insändare där han med myndig ton talar om för mig att jag har fel eftersom jag inte gillar subventionerade hushållstjänster. Det handlar inte om rätt eller fel, när man har åsikter, det handlar om värderingar.
Att säga att det blir fler arbeten med det här avdraget är en tankemässig vurpa. Om man säger upp personal inom vården och barnomsorgen för att man vill använda pengarna någon annanstans, så blir det ju inte fler jobb. Albrecht påstår att det har skapats 12 000 eller 35 000 nya jobb, men han medger att siffrorna är osäkra. I kommunsektorn förlorade 18 000 personer jobbet år 2008 och uppskattningsvis 23 000 år 2009. Jag har inte heller helt bekräftade siffror, men pusslar man ihop de som har förlorat sina anställningar i kommunerna förra och förförra året, så blir det över 40 000 personer. Det har alltså blivit färre anställda, även om 35 000 har fått jobb i den privata städbranschen.
Håkan Ericsson skriver den 16 februari att den här skattereformen har kostat nära 1,5 miljarder kronor. Han skriver också att de pengarna "skulle göra större nytta i sjukvården, skolan eller hemtjänsten som slåss med ständig penningbrist". Och jag håller med honom. Det är en fråga om ideologi, vad man tycker att skattepengar ska användas till.