År 1976 skrev Oloph Bexell, senare professor, om Kåre Skredsvik i Personhistorisk Tidskrift. I dagarna har ett nytt bidrag kommit om denne märklige man. Det är Thomas Skredsvik som skrivit en biografi över sin far: "Från Wittenberg till Rom", Skara 2009.
Boken är på 104 sidor, varav en fjärdedel behandlar gotlandstiden. Omslagsbilden utgörs av en samtida karikatyr från provpredikan 1930, ritad av teckningsläraren Erik Skårman i Visby.

Examen på två år
Vem var Kåre Skredsvik? Han föddes i ett prästhem i Kungälv 1897 och kunde redan vid fyra års ålder både räkna och skriva. Utan att ha gått i folkskola började han 1905 i Kungälvs Samskola. Ännu ej fyllda tretton vann han inträde vid Göteborgs Högre Latinläroverk, där han tog studenten 1914.
Samma år skrevs han in vid Göteborgs Högskola för att läsa grekiska, hebreiska och teoretisk filosofi. Våren 1915 fick han som 17-åring biskopens venia att predika i Göteborgs stifts kyrkor. Hösten samma år började Kåre sina universitetsstudier i Uppsala. Den som mötte honom där var Torsten Ysander, biskop i Visby 1936-1947. På två år tog Kåre sin teologie kandidatexamen, därtill med goda vitsord.

Hätsk kritik
Efter några tjänstgöringar som präst och lärare på fastlandet, fick en nygift Kåre 1929 ett vikariat som adjunkt vid Visby högre allmänna läroverk. I december samma år utkom hans femte diktsamling, "Vampyr och Nymåne", med uppskattande kritikeromdömen.
Då hade han redan en tid varit behjälplig som präst i det pastorat där han följande år med överväldigande majoritet skulle väljas till kyrkoherde. Pastoratet hade fått en ytterst begåvad och mångsidig herde. Men också en herde det skulle komma att storma kring.
Inför julen 1930 utkom han nämligen med ett liturgiskt förslag, "Den heliga mässan i Svenska kyrkan". Redan titeln klingade av "katolicism". I förslaget förekom sådant som många i landet dåförtiden såg som romerskt-katolskt: bruket av korstecken, upplyftandet av nattvardselementen under instiftelsen, vördandet av sakramentet och så vidare.
Kritiken var hätsk både i dags- och fackpress. I backspegeln kan vi se, hur stora delar av hans förslag ändå vann gehör redan i Handboken 1942, och än mer 1986! Bland de få gotländska präster som tog Kåres parti kan nämnas kontraktsprosten Carl Kihlén i Rute och Fredrik Muckenhirn i Eksta.

"Katolska" sympatier
Av olika skäl hade kyrkoherdeinstallationen kommit att dröja ända till hösten 1931.
Bland annat hade Kåre samma vår varit i Heidelberg för studier, men av ekonomiska skäl tvingats avbryta dem. Trots att han inte hann disputera i Heidelberg, utkom ändå under hösten hans tyska avhandling i Uppsala.
Installationsdagen inleddes med en "katolskt" präglad morgonmässa i Garde kyrka, medan själva installationsakten ägde rum på förmiddagen. Som assistenter hade biskop Viktor Rundgren ett antal präster, varav från stiftet kontraktsprosten Gustaf Kellström samt kyrkoherdarna Adrian Kronqvist, Henning Björkquist, Gösta Torbiörnsson, Carl-Johan Björkander och Ernst Hejneman.
Omedelbart efter installationen vidtog högmässa. Dagen därpå uttalade biskopen sig mycket berömmande om Kåre Skredsvik, men beklagade hans "katolska" sympatier.

Fick brått slut
Vid samma tid utkom "De underliga turisterna" av denne "svenske Chesterton", och han kallades till medlem av Sveriges författarförening genom dess ordförande Marika Stiernstedt, för övrigt dotter till en polsk grevinna och fostrad katolskt.
Folk kom resande till hans gudstjänster också långväga ifrån, inte minst för att höra hans predikningar. Kollekterna i pastoratet fyrdubblades på kort tid och blev de högsta i stiftet.
Men det hela skulle snart få ett brått slut. Våren 1932 skrev Kåre till den katolske generalvikarien Johannes Müller i Stockholm och frågade hur det skulle bli om han övergick till den katolska kyrkan. Han hade allt klarare insett att Svenska kyrkan svek sin egen bekännelse och förnekade centrala kristna trossanningar. Samtidigt försökte han att i Tartu förverkliga sin doktorsdröm, något som efter kort tid slutade i personlig konkurs.
Hösten 1933 fick Kåre en förfrågan från monsignore David Assarsson, katolsk kyrkoherde i Stockholm, om han kunde hitta en lokal i Visby där mässa kunde firas för stadens 18 katoliker.
Att Kåre själv bevistade den första mässan där väckte folkstorm över hela landet. Att monsignore Assarsson tillåtits fira två morgonmässor i Garde kyrka, gjorde inte saken bättre.
Stormen medförde att Kåre begärde avsked från prästämbetet, men först i och med januari månads utgång. Märkligt nog godkände domkapitlet denna fördröjning.

Skrev i Gotlänningen
I februari upptogs Kåre och hans hustru i den katolska kyrkans fulla gemenskap. Johannes Müller stöttade genom vissa garantier familjen ekonomiskt. Ett katolskt kapell inrättades på S:t Nicolaigränd 6. På övervåningen hade familjen Skredsvik sin bostad.
Under två års tid höll Kåre regelbundet predikogudstjänster i kapellet när mässa inte kunde firas, understödd av prästsonen David Gadd på orgel.
Under dessa år höll han en rad föreläsningar runt om på ön. Sommaren 1935 skrev han också en följetong i Gotlänningen.
Kommande vår avflyttade familjen till fastlandet. Två år senare promoverades han till filosofie doktor i Nijmegen i Holland efter en avhandling om Erik Gustaf Geijer.
Han försörjde sig därefter huvudsakligen som tidningsman och författare fram till sin död 1946, bara 49 år gammal.

Ömsint skriven bok
Hans verksamhet på Gotland kommer inte bara att vara ett stycke intressant läsning i ett framtida herdaminne för Visby stift - oavsett om detta då fortfarande existerar eller inte.
Den kom också att bli av värde för grundandet av en katolsk församling på ön, låt vara förverkligad först fyra decennier senare.
Men aldrig hade väl han eller David Gadd kunnat tänka sig att denna församling bland sina medlemmar 2009 skulle ha fem tidigare präster i Svenska kyrkan!
Boken är illustrerad med familjebilder, men också med intressanta foton från Garde kyrka, prästgårdens husaltare, det katolska kapellet och Johannes Müllers besök i Visby.
Thomas Skredsvik har sannolikt gjort sin far stor rättvisa med denna ömsint skrivna bok som samtidigt är ett stycke lärorik gotlandshistoria. Inte minst intressanta är utdrag ur gotlandspressen som visar att medarbetare där bejakat mycket i Kåres kritiska hållning till Svenska kyrkan, samt alls inte okritiskt instämt i skallet mot honom.
Och i Garde glömmer man honom inte!