Frans Oscar Malmborg föddes den 29 februari 1820 på Rågåkra gård i Kräklingbo socken. Hans far Pehr Gustaf Malmborg flyttade 1812 till Gotland där han hade fått en tjänst som kapten vid nationalbeväringen. Oscar var yngst på en brödraskara av tre, de två äldre bröderna var Carl Petter som var född 1815 och Fredrik född 1819. Fadern gifte sig här på Gotland 1813 med Margareta Paulina Ström, dotter till en faktor Nils Ström och Engela Berg i Visby.
Fadern hade en diger karriär bakom sig i den svenska armén. Redan vid 13 års ålder hade Pehr Gustaf deltagit i slaget vid Svensksund 1790 och tack vare sina insatser där fick han guldmedalj för tapperhet i fält. Fadern var därefter med i det olyckliga kriget mot Ryssland 1808 - 1809 då Sverige förlorade den östra rikshalvan samt fälttåget till Norge som resulterade i unionen med Norge som upplöstes 1905.

Fattigt liv på gården
Oscar Malmborgs far avled när Oscar bara var åtta år gammal, detta ledde till att familjen hamnar på obestånd, brodern Fredrik flyttade 1831 i Stockholm endast tolv år gammal, där han togs om hand av släktingar och vänner. Oscar blev tills vidare kvar på Gotland och bodde med sin mor på gården i Roma. Livet på gården var dock fattigt och så småningom flyttade även Oscar till fastlandet och enrollerade sig tidigt som furir i Kungliga Vestmanlands Regemente.
Efter åtta års tjänst avlade Malmborg sin officersexamen inför Gotlands Nationalbevärings examenskommission den 13 mars 1845. Oscar var nu 25 år gammal. Han spenderade sin sista sommar i hemlandet på många år med sin mor på gården Vellarfve i Roma.

Modern dog i rödsot
1846 utbröt det Mexikanska kriget då USA intervenerar i Mexiko, samma år utvandrar Oscar Malmborg med avsikt att ta värvning som officer i kriget. Han upptäckte dock snabbt att hans engelska var för dålig, och istället tog han värvning som menig soldat för att lära sig språket. Efter hand avancerade han till underofficer tack vare sina färdigheter.
Malmborg deltog under hela Mexikanska kriget och enligt sina egna redogörelser Malmborg tjänstgjorde han i Fort Brown, ett fort vid Rio Grande och inom artilleriet under resterande del av kriget.
Efter kriget arbetade Oscar Malmborg som ingenjör i Chicago men blev senare anställd vid Illinois Central Railroad som emigrantvärvare och reste 1853 tillbaka till Sverige för att uppmuntra emigration till Illinois.
Han kom också under denna resa tillbaka till Gotland, förmodligen besökte han då också sin mors grav som avled i rödsot 1852 och ordnade med "sina affärer från sin ungdomstid". Malmborg engagerade sig under sin vistelse i Chicago i den nystartade svensk-föreningen Svea och blev en av dess första medlemmar, efter inbördeskriget kom han också att bli dess ordförande.

Stormade Atlanta
Malmborg blev utsedd till vice-konsul för Sverige-Norge strax innan krigsutbrottet 1861, han sade upp sig när kriget bröt ut och tog omedelbart tjänst i nordstatsarmén. Med sin erfarenhet från Mexikanska kriget och sin officersutbildning blev han erbjuden överstes grad och ansvaret som regementschef, Malmborg tackade dock nej och tog överstelöjtnants-positionen inom det 55:e Illinois Volontär Regemente.
Malmborg var den som står bakom det 55:e volontärregementets framgångar under kriget och regementet ses som ett av de bästa i general Shermans armé. Den sista drabbning som Malmborg deltog i var stormningen av Atlanta, efter det gör sig de skador som han ådrog sig vid belägringen och stormningarna av Vicksburg sig alltför påminda.
Skadorna påverkade ögonen och gjorde honom näst intill blind och han tvingades att ta avsked från armén den 30 maj 1865. Malmborg blev omnämnd och berömd av både general Grant och Sherman och hans kunskaper i fortifikationskonst värdesattes högt av dessa generaler.
Malmborg blev kvar i USA några år efter krigsslutet och arbetade bland annat på krigsdepartementet i Washington. Hans syn försämrades dock stadigt och han bestämde sig för att återvända till Sverige och Gotland. Innan han återvände skrev han på uppmaning från general Sherman ned sina upplevelser under kriget i en kort redogörelse "Tjensteförteckning" som bestyrktes av Sherman.
Han återkom till Gotland 1874 och slog sig ned i Visby, han hade en pension från unionen som han levde på under sina sista år. Han donerade i två omgångar sina mest värdefulla ägodelar till den blivande Gotlands Fornsal, dels 1875 och sedan 1880 då han testamenterade bland annat sina första officers-epåletter, kartor från inbördeskriget sin hederssabel som han fått från Illinois Central Railroad och många andra föremål som idag fortfarande förvaltas av Fornsalen.

Begraven i uniform
Oscar Malmborg donerade också, som en av de första, pengar till grundfonden för Gotlands Fornsal som 1880 flyttade in i de nuvarande lokalerna. Hans sista vilja och testamente är bevittnat av bland andra P A Säve. Malmborg testamenterade också medel till Gotlands Sjukhem med enda krav att de skulle vårda hans mors grav på kyrkogården i Roma.
Han begravs i Visby den tredje maj 1880 i sin amerikanska blå uniform rikt omgiven av blommor från sina vänner och mycket passande i den omedelbara närheten av krigargravarna på korsbetningen.