Bubbelgum. Omtumlad och smått chockad efter den massiva tryckvåg som en Pro Mod avger när nära tvåtusen häftkrafter frigörs vid starten, så undrar jag ändå mest över lukten av tuggummi. En söt och sliskig lukt, blandad med lukten bränt gummi och metanolångor.
Det är söndag förmiddag på Mantorp park. Klassisk motormark i Sverige. Lukten är också klassisk - lukten av dragracing.
Urban Johansson, VBS Racing team, har just vunnit sin första eliminering i sin Corvette från 1963. Västerhejde-föraren är inte bara tidssnabbast mot Adam Flamholc med sina 6,18 sekunder utan också klart först att passera fotocellerna en kvarts engelsk mil, lite drygt 402 meter bort.
Efter att ha haft femte bästa kvaltiden på fredagen tappade teamet fyra kvalplaceringar under lördagen. Men Johansson var ändå en av 16 förare i söndagens utslagning i FIA-klassen Pro Mods drygt 30 förare stora startfält.
Efter att ha utsatt mig även för värstingklassen Top Fuels ännu tyngre bombardemang av decibel och tryckvåg, där kör man på nitrometan som närmast beskrivs som sprängämne, kryssar jag mig till gotlänningarnas plats knappt hundra meter nedanför startplattan.
På väg dit får jag lukten förklarad för mig. Grunden är asfalt och ovanpå det släppas gummidäck som sedan binds med något som heter Track bite, friktionen mellan slickset och banan är det som gör att det fäster, som till 50 procent består av metanol.
Det är därför det luktar godis.

Handlar om effekt
Bilen har bogserats tillbaka, knuffats in i förtältet och pallats upp. Det är full aktivitet och det är inte läge för några längre kommentarer.
- Hej.
Urban Johansson har att göra. Civilt är han chef på sitt eget bilskadereglerarföretag och han styr även i det rosa ljus som det röda tälttaket gjuter över den ganska lilla corvetten.
Mekanikerna Thomas Dahlbom och Conny Svensson svetsar avgasrören. På en bänk ligger ett topplock.
- "Zoomies", förklarar Thomas facktermen för avgasrör. De spricker när man plockar effekt och vi hade inte så mycket att gå på i den här omgången. I sista rundan på lördagen så körde vi sönder en ventil. Men, vi fick ändå 6,18.
Bilen varvar nästan 10 000 i starten berättar han medan Conny svetsar fogarna.
Det är det här det handlar om. Max effekt, hundradelar och en kvarts engelsk mil.
Sedan förra EM-deltävlingen i Finland har teamet haft att göra. Då blev topplocket skrot och man fick bryta.
Men det handlar inte bara om motorn och kompressorn. Att pressa sig ner mot sex sekunder är millimetermässig vetenskap på många områden.

Mycket olja
Urban har satt sig vid datorn i trailern. Han pratar data och decimaler i olika parametrar med stallchefen David, tillika hans son.
- Vi gjorde om hela bränslesystemet i fredags kväll, berättar Urban.
Kalkyleringsprogrammet matas med färska uppgifter om luftfuktighet och barometertryck. Programmet räknar om och ger besked om hur mycket olja som krävs för önskad effekt. Det är några gallons.
- Cirka 40 liter, översätter Urban.
Dragracingen handlar även om - vatten.
Före varje race duschar funktionärerna banan framför startplattan. Där gör man de klassiska "burn-outsen". Men, inte för att däcken ska bli klibbiga för ett bättre grepp när tusentals hästkrafter ska ner i banan.
- Däcken är så pass bra nuförtiden så man behöver inte värma upp dem. "Burn-outsen" är för att rensa däcken från allt skit som man kan få med när man rullar ut i depån, berättar Urban.
Vilket kan vara både det ena och det andra.
- David fick en bult rätt in i benet en gång. "Burn-outsen" är mest för publiken och jag har kört race utan någon alls.

"Bra jobbat, killar"
Några minuter före klockan tolv börjar Urban klä på sig. Bilen har varmkörts i tältet, med gasmasker på, och 12.03 kränger sig den gotländska europamästaren från 2006 ner i sin stålrörsklädda sittbrunn. Där sitter han sedan fram till det andra elimineringsheatet som han efter ytterligare en hundradels putsning av tiden också vinner. Klockan 12.33 är VBS Racing team klart för semifinal och runt kvart i ett kränger han sig ur sin Corvette i depån. Bara för att börja skruva igen.
Nu ännu mer febrilt.
- Bra jobbat, killar. Inte illa.
Urban uppmuntrar. På en kvart har man fått av toppen och kompressorn. Efter totalt 22 minuter har man åtgärdat den ventil som hade börjat krypa ur under racet.
Urban är en kontrollfreak och är med i så gott som allt.
- Jag vet. Men jag har byggt motorerna själv och då vill jag inte kunna skylla på någon annan om det inte funkar, förklarar han.
Mekanikern Thomas Flennert uppskattar noggrannheten.
- Ubbe är perfektionist och det är bra i det här arbetet. Det gör att det går fortare, säger han.
Tempot i depån är högt och egentligen har man bara 45 minuter på sig till semin, men föraren Mats Eriksson i andra kvartsfinalen har protesterat så lugnet lägrar sig snart.
Paradoxalt nog verkar Urbans lugnaste stund på en tävling vara i sittbrunnen när han gör de 402 meterna på dryga sex sekunder.
- Bästa tiden, den är nog i bilen. Vilken jävla sport, va?
För även om det mesta arbetet utförs i depån, är det bara ett medel för den insats som strippen kräver.
- Det är alltid lite pirrigt innan bilen startar och efter "burn-outen" så går jag igenom allt som måste fungera, som att datorn är påknäppt. Sedan tittar jag på David så att jag kommer så långt fram som möjligt och efter det tittar jag bara på granen.
Granen är startljusen mellan banorna.
- Efter det vet jag inte fan vad som händer.
Hästsparken tänker han knappt på.
- Jag har ingen uppfattning, det går så fort. Det är bara att fokusera och glömma allt annat runt omkring.
Väl i bilen släpper han också på kontrollen över teamet.
- Jag tänker bara att de har koll och att de kan det här.
Åter till granen. Grönt ljust är formellt startbesked, men hinner det till grönt är det redan kört. Mellan gul stapel och grönt ska det gå någon tiondel. Reaktionstiden är A och O.
- Jag har varit dåligt på det i helgen, men jobbat mig ner till 0,120. Det går inte att åka på grönt, du måste gå gult annars är du rökt.
I semin blev det så. Johansson på högerbanan, som efter sanering på förmiddagen är i sämre skick, visste att Mats Eriksson, som fick igenom protesten och fick köra om, var startsnabb.
- Vi ställde bilen på att gå 6,10 och starten var oerhört viktig, men jag var fyra, fem tusendelar för snabb. Faan, det här var bara min fjärde, femte rödlampa, men jag försökte i alla fall ta honom på granen.
Just 6,10 är nästa gräns Pro Mod-åkarna siktar på. Urban var först under 6,20 när han satte europarekord vinnaråret 2006.
- Men nu pratar alla i Europa om att gå 6,00.
Tidsmässigt är Top Fuel-förarna förstås värst och ligger tiondelar under fem sekunder. Även om Urban Johansson har varit inne på att gå upp i den klassen är det inte aktuellt.
- I Pro Mod måste jag släppa kopplingen, släppa handbromsen och förhoppningsvis hinna växla. Det är så nära det går att köra raggarbil ändå, garvar han.
- Sedan ska jag helst hinna bromsa också.