Den skandalartade konkursen för 30 år sedan satte punkt för Snäckgärdsbadens epok som "Nordens mest gouterade sommaretablissement".
Men Snäck fortsätter att charma. Ur askan efter konkursen har en ny stadsdel vuxit upp med nära 200 hushåll. Och det blir drygt 100 till om planen med ett höghus förverkligas.
I år är det hundra år sedan det första huset byggdes vid Snäckgärdsbaden - i all enkelhet ett kallbadhus vid stranden. Att det skulle komma mer var redan bestämt, ett bolag med konsul Carl Emil Ekman i spetsen hade bildats ett par år innan, och hade planerna för en större satsning klara. Året därpå stod en restaurang färdig uppe på platån.
Carl Emil Ekman, kallad Gotlandskungen, var sin tids Pigge Werkelin. Som drivande kraft bland annat i Gotlands Bank, Gotlandsbolaget och Turistföreningen såg han till att ön rustade sig för den nya turism som föddes med 1900-talet.

Snäckgärdsbaden blev ett av Gotlandsbolagets projekt. Riktig fart på verksamheten blev det inte förrän efter första världskriget. Då stod det ganska snart klart att anläggningen behövde moderniseras och byggas ut. I planerna ingick bland annat spårväg mellan Visby och Snäck.
1930 stod nya Snäckgärdsbaden klart, i sober färgsättning och med textilier från Gotlands hemslöjd. I kontinental anda hade hotellet försetts med en cocktailbar. Stranden rustades upp och försågs med badhytter.
Någon spårväg blev det aldrig, men i hotellets egen buss kördes gästerna ut till Snäck. Där väntade en anläggning i toppklass, som tidskriften Våra Nöjen beskrev så här:
"Snäckgärdsbadens badstrand hör ej till de stora plagerna, men den är idyllisk och fylld av sköna kvinnor. Man äter, dansar, dricker och flirtar. Minst lika bra som Deuville, Houlgate och Brighton."
I Svenska Dagbladet kunde man läsa:
"En pärla av ny glans till alla de många gamla som rosornas och ruinernas stad har att bjuda turisterna."
Den storslagna succén innebar att man på nytt måste bygga ut. Till säsongen 1933 stod ett annex med 30 nya rum klart. Med det tillskottet hade hotellet 170 bäddar i 105 rum och kunde marknadsföra sig som "Nordens mest gouterade sommaretablissement" - med andra ord en trivsam inrättning. Här kunde man få ett bad och en lunch för det facila priset 6 kronor och 25 öre.
Under glansåren på 1930-talet kunde hotellet ha två orkestrar, en som underhöll medan gästerna tog för sig av lunchens smörgåsbord, och en annan som spelade till middagen och den efterföljande dansen.

Under andra världskriget låg Snäckgärdsbaden i malpåse. Efter krigsslutet behövde anläggningen en rejäl upprustning, och den toppades med att man byggde en tempererad pool. Till invigningen av den kom prins Gustav Adolf.
Så fortsatte somrarna på Snäck under 1940-talet och in på 50-talet. 1947 tillkom ett arrangemang som med tiden blev hotellets främsta - Rosenbalen.
Men anläggningen blev med tiden sliten och omodern. Gästerna svek och Gotlandsbolaget ville sälja. 1964 köpte Visby stad anläggningen för 1 360 000 kronor. Staden fick direkt skjuta till pengar för att klara driften, och tvingades även satsa mycket pengar på att hålla byggnaderna i någorlunda skick.
Inför kravet på en total upprustning kapitulerade Visby stad. Man inledde förhandlingar med Urban och Leif Paulsson, som med sitt bolag Lundia bedrev hotellrörelse i Skåne. Bröderna köpte Snäckgärdsbaden med tomträtt.
1970 kunde bröderna Paulsson tillsammans med arkitekten Christer Bergenudd presentera storslagna planer för Snäckgärdsbaden. Den gamla anläggningen skulle rivas och ge plats för terrasserade betonghus i två rader, totalt cirka 400 lägenheter. "Den största satsningen på turistnäringen som gjorts i Sverige" konstaterade dåvarande landshövdingen Torsten Andersson belåtet.

I slutet av augusti 1980 stängde gamla Snäckgärdsbaden för gott. Några dagar senare fyndade kommunanställda bland inventarierna, och därefter satte grävskoporna tänderna i träpalatset.
Med hjälp av byggmästaren Sune Hermansson inledde bröderna Paulsson byggandet av nya Snäck. 25 000 kubikmeter av kalkberget sprängdes bort, och nästan lika mycket jord och grus fraktades bort inför starten.
Lördagen den 27 juni 1981 var det dags för invigning med 500 inbjudna gäster. Sedan väntade en sommar späckad med underhållning av bland andra Magnus Härenstam, Lasse Åberg, Svante Thuresson, shower vid poolkanten, simskola och vindsurfing, tennis med tennisskola, dans, morgongympa och naturligtvis Rosenbalen.

Men redan vid invigningen var bolaget konkursmässigt. Inte ens en fjärdedel av de hundra lägenheternas sammanlagt 612 andelar var sålda. Bygget hade dessutom blivit mycket dyrare än beräknat, notan slutade på 110 miljoner kronor i stället för beräknade 65 miljoner.
I början av oktober 1981 försattes bolaget i konkurs. Bouppteckningen visade ett minus på 75 miljoner kronor.
Konkursen blev en kommunal skandal. Kommunen hade två gånger gått i borgen för bolaget, sista gången så sent som i juli 1981 då 20 miljoner kronor lades till det tidigare åtagandet på 15 miljoner kronor.
Handelsbanken hade redan på våren meddelat att banken saknade förtroende för bolaget. Trots det skrev kommunalrådet Eric Carlsson på borgensförbindelsen i juli. "Jag var tvungen att skriva på, annars hade bygget aldrig blivit klart" förklarade han efteråt.
Det kommunala borgensåtagandet ledde till att kommunen fick 284 svårsålda andelar. 1995 gav man upp och försökte överlåta andelarna till den bostadsrättsförening som andelsägarna bildat. Föreningen ville dock inte ta emot dem, utan 1998 köpte Pigge Werkelins bolag Korken AB andelarna (värderade till 4,9 miljoner kronor) för 1 krona. Kommunen gav samtidigt 4,5 miljoner kronor till Korken AB, för att kunna täcka årsavgifterna den första tiden.
För kommunen slutade Snäckäventyret med en nota på cirka 55 miljoner kronor, och en insikt om att man nog borde hålla sig ifrån liknande satsningar framöver.

Nya Snäck, som trots allt blev färdigt, hyrdes efter konkursen ut på tio år till Linjeflyg. Bolaget aktiverade sitt dotterbolag Folkflyg AB som döptes om till Nya Snäck AB.
Men det gick trögt för Nya Snäck AB. 1984 fick Linjeflyg skjuta till 2,2 miljoner kronor för att bolaget skulle nå nollresultat. Året därpå pytsade man in 2,6 miljoner kronor som 1985 ökade till 4,9 miljoner kronor.
Snäcks centrumanläggning köptes senare av Snäckgärdsbaden fastighets AB. Under några år drevs sedan en sommarverksamhet som med tiden tynade bort allt mer.

Men i allt elände som kantade Nya Snäck fanns en guldåder dold. Bara en fjärdedel av de planerade lägenheterna blev byggda, men i den detaljplan som 1973 gjordes inför storsatsningen fanns tomter med stora byggrätter. De låg nu outnyttjade, ända tills Håkan Ohlsson vid Wisab fick korn på dem.
- I mitten av 90-talet inventerade vi Visby i jakt på byggbar mark. Vid Snäck fanns det stora möjligheter, berättar han.
För att bygga permanentbostäder krävdes dock en ändring i detaljplanen. Som brukligt på Gotland blev det en segdragen historia, den detaljplan som kommunfullmäktige antog 2000 vann laga kraft först i maj 2002 efter att ha överklagats ända till regeringen.
Wisab fick option på marken vid Snäck och har de senaste åren byggt åtta större hus med totalt 100 lägenheter. Därutöver har det funnits plats för några villor.
- Ett problem för Snäck har ju varit avståndet in till Visby, så vi började försiktigt med ett hus nere vid stranden. Det gick bra, och med tiden ökade efterfrågan. När vi började bygga uppe på klinten vågade vi vara lite djärvare, och byggde tre hus på en gång, berättar Håkan Ohlsson.
Att satsningen har gått hem avspeglas i de priser Wisabs bostadsrätter vid Snäck nu betingar. Normalpriset för en gotländsk bostadsrätt ligger våren 2010 på 17 000 kronor kvadratmetern, medan de vid Snäck kostar 25 000- 30 000 kronor.

Som det ser ut nu är det färdigbyggt vid Snäck för Wisab, men det kan ändå bli betydligt fler helårsboende i området. Detaljplanen för Snäck har ändrats så att det är möjligt att göra helårsboende av de gamla andelslägenheterna, men även att göra bostadsrätter i stället för hotell av det höghus som detaljplanen från 1991 innehöll. Det tolvvåningshus som nu skissas innehåller cirka 120 lägenheter.
Ytterligare en detaljplan för Snäckområdet är på gång. Det gäller Snäckgärdet 1:46, där Myresjö Mark AB vill exploatera tre tomter.