Han är på gång med två nya böcker, och den senaste boken, "Den vita väggen", var nyligen en av tre nominerade till VI:s litteraturpris.
- Det är jätteroligt, det känns som ett erkännande.
Nomineringen har fört med sig en del uppmärksamhet, och ett filmbolag tittar på boken. Men Håkan Anderson avfärdar det med att filmbolag läser allt nytt. Han tvivlar på att något svenskt filmbolag har resurser att göra film på hans bok.
Han sätter själv sina verk i kategorin "smal litteratur", och skriver den typ av böcker han skulle vilja läsa. Någon egentlig förebild finns inte, men Paul Auster är en favorit och bland klassikerna nämner han särskilt Vladimir Nabokov, Charles Dickens, Eyvind Johnson och favoriten Walter Ljungqvist.
- Hans förmåga att gestalta människor får oförtjänt lite uppmärksamhet.

2004, när Håkan Andersons första roman "Breven" kom, gjorde också Dan Brown entré med Da Vinci-koden. Håkan Anderson har hört att flera funnit likheter mellan de egentligen mycket olika böckerna, båda har en framåtdrivande kraft och något som ska lösas. Men han lockas inte själv av Browns böcker.
- Mina böcker har inget inställsamt över sig, de måste sälja på sin egen styrka. Att skriva får ta tid och är väldigt lustbetonat. Jag jobbar mycket med språket och skriver helst för hand, då hänger tanken med.

Håkan Anderson är ursprungligen från Skara. 1972 började han som lärare i svenska, engelska och samhällsorienterade ämnen på Klintehamnsskolan. Han var också mycket engagerad i skolans musikteater. För drygt ett år sedan valde han att gå i pension.
- Jag har alltid skrivit mycket, och jag kan göra det var som helst. Jag har inga fasta rutiner för skrivandet. Det blir mest på kvällar, och jag har alltid en anteckningsbok för idéer med mig.

Skrivprocessen börjar med några grova skisser. Från en kärna i mitten får intrigen växa fram. Det färdiga materialet läser författaren med kritisk distans högt för sig själv för att hitta rätt rytm. Böckerna liknar han vid symfonier.
"Breven" var först två böcker på 800 sidor som slogs ihop till en på 600. Av det överblivna materialet tror Håkan Anderson att en del kan återvinnas.
Stilen i den andra romanen, "Om en ensamstående herre", liknar Håkan Anderson vid en uppslagsbok. Den utspelas delvis på Näsudden och inbegriper ett knivigt mord.
- Håkan Nesser har läst boken två gånger men ännu inte löst gåtan.

Idéerna kommer från verkligheten, som med hjälp av författarens fantasi ger näring åt det fiktiva. Håkan Andersson beskriver det som två parallella världar, men förnekar något alter ego i berättelserna. Andra världskriget och efterkrigstiden sätter starka avtryck, och krigshändelserna i "Den vita väggen" är autentiska.
Av den fjärde romanen, "Ansatsernas bok", är 200 sidor skrivna. Novellsamlingen "Det finns en pojke" är redan klar.
- Den är det bästa jag skrivit. Men det är inte bestämt vilken som ska ges ut först, avslöjar Håkan Anderson.