FN:s klimatpanel, IPCC, bildades 1988 med direktivet att sammanställa forskningsrapporter rörande människans inverkan på klimatet. Perspektivet har gjort att man koncentrerat arbetet på en växthuseffekt orsakad av mänskliga utsläpp av växthusgaser som koldioxid, metan och lustgas. Denna inskränkning innebär att man inte tillräckligt uppmärksammat andra klimatpåverkande faktorer. Vi menar att det saknas belägg för att klimatförändringar inte huvudsakligen har naturliga orsaker. IPCC:s scenarier över hur man tror klimatet kommer att utvecklas bygger på datormodeller. Modellerna är konstruerade så att måttligt förhöjda halter av koldioxid i atmosfären ger upphov till en avsevärd uppvärmning. Med scenarierna som underlag har man sedan utfärdat och utfärdar larmrapporter. Ledande alarmister har gått längre än IPCC och har med framgång lyckats föra ut bilden att deras påståenden är grundade på vetenskaplig konsensus - ett påstående som man lätt kan visa är felaktigt. Utvecklingen är ett allvarligt hot mot hela vetenskapssamhällets trovärdighet.
Vår uppfattning är:
l att man inte kunnat visa ett signifikant orsakssamband mellan förhöjd koldioxidhalt och eventuella klimatförändringar.
l att den observerade uppvärmningen under 1900-talet inte ger anledning till oro, oavsett orsakerna.
l att de klimatmodeller som larmrapporterna bygger på har ringa prognosvärde.
l att påståendet om konsensus i frågan saknar stöd.
l att en klimatpolitik som bygger på IPCC:s scenarier riskerar att leda till ett förödande slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser som främst drabbar de fattiga i världen.
Innan samhället fattar långtgående beslut rörande klimatpolitiken bör vi se till att stå på en säkrare vetenskaplig grund än den vi har idag. Regeringen bör därför initiera en hearing med ett brett spektrum av representanter för vetenskapssamhället med olika syn på klimatfrågan.