Egentligen skulle kanske en artikel om fårklippning lika gärna kunna hamna i sportdelen i tidningen.
För några år sedan föreslog faktiskt Nya Zeeland, där fårklippning är godkänd som en idrottsgren och där det finns många gånger fler får än människor, att klippning av får borde bli en olympisk gren.
Men i Sverige har vi inte lika många lamm och de båda gotlänningarna Viktor Larsson, 24 år, från Hogrän och Simon Ronström, 29 år, från Atlingbo som ska åka till VM i fårklippning i Frankrike i sommar tar det hela med ro.
– Vi har egentligen inget att komma med i VM. Det är Nya Zeeland, Skottland och Australien som dominerar, berättar Viktor Larsson.
– Av de cirka 30 länder som deltar i VM har väl Sverige hamnat i mitten som bäst. Målet får bli att slå Norge och Finland.
GT träffar de båda fårklipparna när de är på ett klippjobb i Hamra. Här ska drygt 300 lamm friseras. Det bräks och surrar om saxarna. Ullen samlas upp och ska senare skickas i väg för tvätt på Ullkontoret.
Trots att Viktor och Simon förvarnat om att rasen Dorset kan vara lite vildare av sig flyter klippningen på lugnt och metodiskt. På fötterna har killarna mockasiner utan sula för att stå bra och genast känna om de skulle råka trampa en tacka på svansen eller ett ben. Det liknar nästan en dans med varsamma, svepande rörelser och djuren ser faktiskt ut som om de njuter, även om en och annan sprattlar till då och då.
– Vi vill helst att lammen ska fasta innan klippning. De här tackorna är dräktiga också. Tänk dig själv att äta en jättepizza, vara gravid och sedan sitta dubbelvikt för att knyta skorna. Det är inte så bekvämt, så vi försöker skynda på.
I höstas vann Viktor SM i fårklippning och direktkvalificerade sig till VM. Simon knep bronset i SM, och följer med Viktor eftersom silvermedaljören, Matilda Andersson från Östergötland, inte har möjlighet att åka.
Båda killarna jobbar 10 månader om året med fårklippning. Viktor minns inte riktigt hur många lamm det blev förra året, men 2017 klippte han 17 000 lamm och Simon 15 000.
– Det är verkligen inte så många, säger Simon och skrattar när jag blir imponerad över antalet.
– På Nya Zeeland kan det stå 50 000 lamm och vänta på att bli klippta, där är det ett nio till fem-jobb och du förväntas klippa 200 får per man under ett arbetspass.
Även om fårklippning till viss del är en materialsport enligt Viktor och Simon, det finns en uppsjö av blad till saxarna, så handlar det till syvende och sist om att träna, träna, träna.
Tävlar ni mot varandra när ni jobbar?
– Nja, det är klart att jag alltid vill vara snabbare än Viktor och han vill förstås inte att jag ska komma i kapp, avslöjar Simon.
Viktor bestämde sig tidigt. Redan i ”Vi i ettan” sa han att han ville bli lammklippare när han blev stor. Simon hoppade på yrket 2014 och gick då som lärling hos flerfaldiga SM-vinnaren, gotlänningen Torbjörn Svensson. I dag beskrivs han som en stjärna på tillväxt.
När man tävlar i fårklippning bedöms både hastighet och noggrannhet. Och det gäller att få så få poäng som möjligt. Om du behöver göra ett extra drag med saxen får du poäng, om du missar en ulltuss blir det poäng och värst är det om du orsakar ett sår på lammet.
– Om det blir ett litet sår, stort som en lillfingernagel, blir det poäng direkt.
Deltagarna kommer att få öva på lamm i Frankrike innan VM drar igång så att man får känna på vilken typ av ull man ska klippa.
Är ni så pass nördiga att ni tittar på klipp på Youtube?
– Jo, det finns en hel del klipp att titta på, skrattar båda två.
Vad är tjusningen med att klippa lamm skulle ni säga?
– Jag gillar att hålla igång och röra på mig och jag har ett intresse för får, sedan är jag väl tävlingsinriktad också, berättar Viktor.
– Ingen dag är den andra lik, inget djur heller för den delen och man träffar väldigt mycket trevligt folk, fyller Simon i.
– Det är också ett bra arbete om man vill resa. De stora killarna följer säsongen och reser runt i världen och klipper.
Finns det inget negativt, som att ni får ont i kroppen?
– Det är faktiskt en av de vanligaste frågorna vi får. Men nej, om du står på ett bra underlag och det inte blåser kallt och använder rätt teknik får du inte ont. Det är klart att man kan bli trött i ryggen och armarna.
Första året är det inte så kul. Då står du där och harvar med tre lamm när de andra kanske har klippt 30 och du har ont. Då är det inte lätt. Man får nog brinna lite för det här.