Världsstickardagen samlade ett 20-tal i skuggan under träden framför Almedalscenen till en gemensam stickjunta.
– Det här handlar om att stickningen ska få ta plats i offentligheten, handarbetet är värt att fira. Det handlar också om att mötas och utbyta kunskaper, så dagen bör också ses som en form av folkbildning, säger Marie Barck, från Studieförbundet Vuxenskolan, som arrangerat dagen.
Inger Asplund som gått Svensk hemslöjds skola visade upp en av många pågående stickningar.
– Den runda filten är efter ett mönster som jag köpt, pengarna går till Plan Sverige. Den är 76 centimeter nu, men ska bli 1,5 meter i diameter när den är klar säger Inger Asplund.
Flera av de församlade vittnade om att de har svårt att sitta ner utan att ha en stickning för händerna.
– Det här är beroendeframkallande, så är det bara, säger Irene Kihlman.
Stickningen är också något att samlas kring, en hobby som skapar omedelbar gemenskap. Det konstaterar Ingrid Eimtoft, som är på husbilssemester på ön.
– Jag kände ingen här innan jag kom. Jag bara satte mig ner med de här och började sticka, säger Ingrid Eimtoft.
Någon närmare prestentation utöver att plocka fram garn och stickor ser inte ut att ha behövts. Det gemensamma intresset ger något att börja prata om direkt.
– Det är precis så det går till, säger Monica Aldéen.
De som samlades under träden i Almedalen fick en riktigt trevlig lördag i goda och nya vänners lag.