Under åren 1898-1942 begravdes tio officershundar på Visborgsområdet. Det var privata hundar som tillhörde de personer som var officerare på regementet. Hundarna begravdes vid området kring mässen på Visborgsområdet.
Men när regementet lades ner 2005 och Vasallen övertog området fanns det stor risk för att hundkyrkogården skulle utplånas. Det eftersom vägen skulle breddas. Då flyttades de tio gravstenarna till en plats närmare kanslihuset på Visborgsområdet.
På det nya stället ligger det dock en hund som inte finns omnämnd bland officershundarna. På gravstenen står det "Här ligger en riktig hund begraven – Zorro 04-07".
Helagotland.se:s reporter blev nyfiken på vad det egentligen var för hund. Flera personer som arbetat inom regementet kontaktades och ingen visste vem som var ägare till Zorro.
Till slut fick Nils-Åke Stenström, tidigare kapten på P18, tag i ägaren som vill vara anonym. Han vill själv gå under pseudonymen Överstelöjtnant Burke och mannen har för Nils-Åke berättat om hur det gick till när Zorro begravdes på P18.
Det var 2004 som Överstelöjtnant Burke skaffade sig sin Zorro, en Siberian husky. Hunden blev dock bara tre år gammal.
"Han led av epileptiska anfall och jag såg mig nödsakad att förkorta hans lidande 2007. Det gjorde verkligen ont … Zorro kremerades och jag förvarade urnan under nära ett år i hemmet. Tiden ägnades åt planering inför kommande jordfästning", skriver Burke i ett mejl som Helagotland.se tagit del av.
Han hade, när Zorro var i livet, många gånger gått förbi hundkyrkogården på P18 och det var under en av dem promenaderna som han kommit fram till att det var där han ville begrava sin hund. Övestelöjtnant Burke tog kontakt med Vasallen och Gotlands kommun för att ställa frågan om det var möjligt även begrava sin hund på platsen. Men han fick aldrig något svar.
"Min fråga till Vasallen om jag kunde göra så, gav inget svar. De visste inte.
Samma fråga till Gotlands Kommun fick ett bättre svar, de såg inga hinder. Men hur säker kunde jag vara på att det inte var olagligt? Skulle jag som civil person stå och gräva skulle det säkert väcka uppmärksamhet…", skriver Överstelöjtnant Burke i mejlet.
Han oroade sig alltså över att hans planer var olagliga. Då fick han en idé som skulle kunna hjälpa honom att genomföra sin plan utan att någon tog notis om det:
"Jag lånade en utrustning från en av kommunens anställda, tog spaden, och gömde urnan under jackan, och så utrustad påbörjade jag jordfästningen", skriver han vidare i mejlet.
I samband med att han stod och grävde vid den plats där hans Zorro nu ligger – dök en polisbil upp och det orsakade en väldig oro. Det med tanke på att han kanske olagligen stod och grävde ner urnan.
"Det spända läget åstadkom en kall rännil som drog längs ryggraden, från atlaskotan, ner under svanskotan, ja ännu lägre! Men poliserna tog ingen notis om mig, utan passerade. Phuu … Men Zorro skulle självfallet ha en gravsten. Den hittade jag vid Rangvalds på Tofta Skjutfält. Jag lät gravera in ”Här ligger en riktig hund begraven”, namnet ”Zorro”, samt ”04 – 07” som är Zorros levnadsår. En månad efter jordfästningen förvandlade jag mig åter till parkarbetare och lade stenen på sin plats. Även om mitt eventuella brott idag är preskriberat så har jag valt att berätta historien under pseudonymen Överstelöjtnant Burke.. Så nu vet ni historien bakom Zorros gravsten", skriver ägaren i mejlet.