Kerstin Blomberg är nyligen hemkommen från sin 17:e resa till Indien där hon besökt den lilla tibetanska flyktingbyn Sonada, 2400 meter över havet.

Så lång tid har gått sedan hon 1972 kom dit för första gången och arbetade där som sjuksköterska i ett och ett halvt år.

– Tänk, det har gått 47 år och jag har fått vara med om flera generationer barn, jag är fylld av intryck av glädje och sorg. Många gånger rördes jag till tårar, säger hon.

Artikelbild

| Flera generationen barn har genom åren bott på det barnhem som stöds från Gotland.

I dag finns omkring 200 barn, varav 66 småbarn, i byn. Till dem köptes gosedjur, tandbortar, ritblock, kritor och fotbollar under Kerstin Blombergs besök, liksom ett element till biblioteket och en vattenkokare till elevhemmen.

Det införskaffades även regnkläder och paraplyer till småbarnen, viktigt nu när monsuntiden snart är inne.

– Jag spelade badminton och bordtennis med barnen, sjöng och dansade och ordade en fest för dem. Aldrig kommer jag att svika barnen där, säger hon.

Alltsammans finansieras via gåvor, inte minst från medlemmar i ideella föreningen Sonadas vänner. Varje år brukar Kerstin Blomberg sända mellan 75 000 och 100 000 kronor till flyktingbyn.

Artikelbild

| Kerstin Blomberg vid sitt första besök i Sonada 1972.

Genom åren har hon årligen samlat in pengar på Gotland för att stödja barnen i bergsbyn. Aldrig hade hon kunnat tro att det skulle bli ett livslångt åtagande.

Den allra första gåvan, minns hon, kom från kyrkilga syföreningen på Fårö som haft auktion på egengjorda hantverk. De pengarna räckte till skor till alla barnen i byn.

Artikelbild

| Barnen i Sonada fick balonger från Sverige.

Väl åter i Sverige har hon ändå inte kunnat lämna Sonada, i tanken är hon kvar i Himalaya, säger hon.

Nu är det aktuellt att anställa två personer för att kunna ta bättre hand om barnen i elevhemmet, i dag finns endast en äldre kvinna som hjälper dem några timmar per dag.

– Det behövs fler, men det gäller att finansiera det också. Jag ligger ofta vaken om nätterna och tänker på de här barnen, säger Kerstin Blomberg.

Kerstins föräldrar Kally och Gösta, som levde hela sina liv på Fårö, har nu även fått en plats i Himalaya.

– Jag har låtit bygga ett bibliotek i flyktingbyn, där finns det på ett fotografi. Biblioteket har blivit byns hjärta och fungerar som något av en fritidsgård, berättar hon.