Tanken på ett fredscentrum på Sudret damp ned under föräldraledigheten, berättar Benjamin Ulbricht. Det är några år sedan han och hans familj flyttade till Vamlingbo där Annika, hans fru, har sina rötter. Benjamin har som församlingspräst på kort tid blivit en omtyckt profil både i och utanför kyrkan. På vis-scenen, på regionens allmänna möten, som predikant under det årliga traktor-rallyt.
För drygt ett år sedan upptäckte familjen att man hade sparad föräldraledighet.
– Vi hade ett och ett halvt år föräldraledighet kvar att ta ut. Så vi bestämde oss för att ta ett sabbatsår och ge oss ut på en resa.
Paret skänkte bort i stort sett allt de ägde, flyttade ut ur huset som de hyrde och gav sig i väg med sina två barn. Under tio månader besökte de 15 länder och under tiden vårdade Benjamin tanken på ett fredscentrum.
– Jag började skriva till en massa människor. Fredens hus i Uppsala, professorer som arbetar med freds- och konfliktsfrågor, fredsrörelsen, Ålands fredsinstitut. Jag gick rakt på i det första mejlet och skrev: ”Jag saknar ett fredscentrum på Gotland”.
Hur var responsen?
– Det har bara varit uppmuntran. Det är ju ingen som är emot själva grundtanken. Min tanke är inte att skapa ett fredscentrum i förhållande till väpnad konflikt. Här handlar det om andra saker, som mellanmänskliga relationer. Att skapa små trygga gemenskaper som kan sprida sig. Det är just nu väldigt mycket fokus på militär upprustning i en värld där många känner sig otrygga och fördomar sprids. Alla frågor hänger ihop och påverkar vår tillvaro.
För att få utrymme att arbeta vidare med sin grodd har Benjamin sagt upp sig från sitt arbete som församlingspräst. Han har etablerat kontakter med viktiga bollplank som tidigare ärkebiskopen KG Hammar.
– Lokalt kryllar det också av folk i buskarna som är väldigt kompetenta och som jag kan bolla idéer med, som Jan Larsson, Allan Larsson och Thomas Hammarberg.
Till nästa vår eller sommar hoppas han på en etableringsfas. Nyligen flyttade Forum Östersjön ut ur en av Vamlingbo prästgårds flyglar. Ägaren, det lokala utvecklingsbolaget Heligholm, har varit positivt till ett fredscenter i byggnaden.
– Jag vill bygga centret på tre pelare. Den första handlar om folkbildning, ett fysiskt centrum med utställningar. Den andra pelaren handlar om dialog. Vi behöver fler mötesplatser där grupper med olika kulturell, religös och politisk bakgrund kan mötas. Den tredje pelaren bygger på reflektion och där ser jag en fördel av närheten till Vamlingbo kyrka. Mycket för min egen del kanske. Det är ett rum som kan erbjuda eftertanke. Det är något som det råder brist på idag.
Du har sagt att det här kommer att ta år av slit och ekonomisk torka.
– Jag och min familj har ställt om livet och har väldigt små utgifter. Vi lämnade vårt boende och bygger nu ett hus på 30 kvadratmeter på ett lastbilsflak. Jag kommer också att vikariera som präst så att barnen kan få sin gröt, skrattar Benjamin.
– Det finns en samsyn i familjen om att vi som individer ska få följa våra tankar och ingivelser. Går det åt skogen, så gör det, men då har jag i alla fall försökt.
Varför just i Vamlingbo?
– Det är förstås inte unikt med ett fredscentrum. Det finns på fler platser, men det finns inte på Gotland och söder om Fide-korset är den bästa platsen i världen.