– Ibland när jag möter någon gammal klasskompis som gjort karriär kan jag tänka att vad har jag gjort i livet? Men vi har sex härliga ungar som ger mig så mycket glädje.
Malin Kellström från Fårö var först lite tveksam. Hon har aldrig bloggat eller skrivit så mycket. Men när Helagotland.se annonserade efter bloggare var det många i hennes omgivning som sa till henne att nappa.
– Du har ju ett jätteroligt liv, du måste blogga och berätta, sa de. Så då tänkte jag att jag får väl ge det ett försök.
Malin Kellström flyttade till pojkvännen på Fårö direkt efter studenten 1993. 1997 kom barn nummer ett. Det följdes av fem till. Den yngsta är 2,5 år i dag. I sitt första blogginlägg ser Malin tillbaka och konstaterar att hon och hennes man Ronny har köpt blöjor utan uppehåll i 18 års tid. Hon har fött barn under tre decennier. Dessutom är de numera Fårös enda mjölkbönder.
"Men det är lite lustigt att jag med min koskräck hamnat här, kossorna är ju så stora", skriver hon bland annat.
Bloggen kommer att handla om hennes liv med barnen och mannen och gården. Vi får följa hennes vardag fram och tillbaka med färjan mellan Fårö och fastlandet, lämna barn i skolan, hämta barn, köra barn till träningar, hämta hem de igen.
– Visst är jag trött ibland men det är bara att bita ihop. Jag är ensam några timmar varje förmiddag. Då ser jag till att gå en promenad. Det är mitt sätt att hämta kraft.
Malin med sin koskräck hjälper inte till rent handgripligen i lantbruket men hon sköter pappersarbete och bokföring. Det är istället hon som har huvudansvaret för barnen, de har delat upp det så hon och Ronny.
– Jag tar alla föräldramöten och skjutsar barn fram och tillbaka till träningar och aktiviteter. Fyra av dem är igång med någonting.
Med så många barn måste man våga släppa kontrollen lite och det gör Malin. Barnen tar stort eget ansvar och hon säger själv att hon saknar ordningsgener så hon lider inte av om det är lite stökigt.
Att vara mamma till sex ungar och inte arbeta utanför hemmet är ovanligt nu för tiden. Malin Kellström inser det. Hon är stolt.
– Men jag tänker också att min tid kommer sedan, när barnen blir större, då kan jag göra någonting annat, säger hon.