– Jag tyckte det var dags att berätta det här offentligt nu. Om det kan hjälpa någon så är det värt det, säger han.
Örjan Hillbom är för många ungdomar känd som den som håller i studentfirandet och arrangerar temadagen Underbara ungdomar. Hans engagemang för unga kommer sig av att han varit lärare i 20 år. Men det går också mycket längre bak i tiden. Han brinner nämligen för att ge andra barn en bättre skoltid än den han själv fick.
– När jag var nio år gick mitt liv åt helvete.
Med de orden inledde han sitt vittnesmål under "Våga va' dig själv"-föreställningen på Ica Maxi arena på lördagen. Det var egentligen inte så planerat. Han var inbjuden för att prata om Underbara ungdomar. Inför en knäpptyst publik på flera hundra personer började han också berätta något väldigt personligt.
Örjan Hillbom började skolan i Stenkumla. De första två åren var roliga och han var en ledargestalt bland kompisarna minns han. Sedan flyttade familjen till Västerhejde och han började trean i en ny skola. Det blev fel direkt. Han kom i bråk men en annan "ledartyp" i klassen som fick de andra med sig.
– Jag fick mycket stryk det året. Jag kommer precis ihåg hur det känns att ligga ihopkrupen som en liten boll när de andra sparkar och slår. Men det värsta var inte slagen, det var att bli utfryst.
På den tiden existerade inte begreppet mobbning. Han minns att vuxenvärlden till viss del reagerade och fick slut på det fysiska våldet mot honom, men det blev aldrig riktigt bra igen.
– Det var inte coolt att vara med mig. Det blir ju så. Jag var allmänt tilltufsad och hade dålig självkänsla.
Örjan Hillbom kämpade sig igenom skolåren. Han var blyg för flickor och vågade inte stå för vad han tyckte och ville.
– Jag ville bara få vara med och därför var jag alla till lags, berättar han.
Innan han gick ut gymnasiet samlade han kraft och gjorde något helt oväntat. Han övade in ett Alice Cooper-nummer och uppträdde med en eldshow och med en levande orm på scen. Det blev succé.
– För första gången sedan jag var nio år var jag någon igen.
Efter gymnasiet jobbade han på kryssningsbåtar runt om i världen och pluggade sedan på universitet, men de mörka skolåren satt kvar som en tagg och Örjan Hillbom drack mycket.
– Jag festade för att ta igen alla förlorade år, men det blev bara destruktivt.
Det var inte förrän han flyttade hem till Gotland igen som han började få ordning på sitt liv.
– Det tog så lång tid. Det ska det inte behöva göra. Nu mår jag bra och känner mig stark.
Efter framträdandet på lördagen var Örjan Hillbom lite omskakad.
– Jag fick många kramar efteråt. Jag kan tänka mig att berätta igen om någon skulle vilja det och jag kan hjälpa barn som har det svårt.
Örjan Hillbom avslutade sin berättelse på scenen med en uppmaning.
– Jag hoppas att alla vill hjälpa till att vara goda människor. Det ska inte behöva vara så som jag upplevde det.