Svenrobert Lundquist var konstnär, författare och folkbildare. Som diplomater lärde vi känna honom under de år han ledde NUNSKU, en organisation med ansvar för utställning av svensk konst i utlandet. Svenrobert var redan då sommargotlänning, bosatt i Burgsvik. Dit lockade han även oss.Så blev det en rad somrar med trevligt umgänge och spännande samtal. Frukostseminarierna i Svenroberts och hustruns Mona kök inte att förglömma.För en bredare krets blev hans föreläsningar om de stora svenska och internationella konstnärsskapen mycket uppskattade. Varje sommar ledde Svenrobert även kyrkoturer, där han på ett mycket personligt och humoristiskt sätt berättade om den medeltida arkitekturen och kyrkokonsten. Som skulptör intresserade sig Svenrobert säskilt för den gotländska stenhuggartraditionen. Därvid uppmärksammade han att 1200-talsdopfunten i Öja kyrka av stenmästaren Byzantius hamnat på Fornsalen. Han bestämde sig då att för Öja kyrka hugga en kopia. Svenrobert blev därmed den förste på 700 år att hugga en dopfunt av gotländsk sten! Svenrobert var en estradör och sagolik historieberättare. Med skrönor ur sitt mångfacetterade liv med resor till världens alla hörn roade han vänner och bekanta. Han hade en stark känsla för stil; såväl den personliga som omgivningens. Hans och Monas hem var som en konstinstallation med egna och andras verk, vackra mattor, africana mm. Svenrobert var under sina sista år svårt sjuk. I en alltmer avtärd kropp förblev hans intellekt intakt och han fortsatte att förse oss med lärda kommentarer till konstnärer och konsthistorien i poddar och på FB. Vi tackar Svenrobert för hur han har berikat våra liv och för att vi under många år fått vara en del av hans breda vänkrets.
