Till minne av Maggie Lund

I mitten av oktober förra året ringde jag upp Maggie, min goda vän sedan många år, men fick inget svar. En kort tid därefter fick jag ett samtal från Jörgen Lund, som berättade att hans mamma Maggie hade avlidit. Det blev en tung dag, då alla minnen från vår vänskap dök upp. Jag satte mig på balkongen och tände ett ljus.
Maggie och jag möttes 1937 i första klass i Etelhems skola och blev klasskamrater i alla sex åren. Vi kunde inte träffas utanför skoltiden, ty Maggie bodde i norra delen av socknen och jag i den södra delen. Men under konfirmationstiden cyklade vi tillsammans med de andra kamraterna till de olika socknarna i pastoratet där vi fick vår undervisning.
Sen kom sommaren och vi cyklade runt och besökte olika möten fester och sammankomster och träffade andra ungdomar och fick nya vänner.
När det var fest i Etelhem turades vi om att dansa hambo med "Lugnans Rune", Rune Jakobsson, som var klasskamrat med oss.
Vi hade hört att Sudersand var Gotlands finaste strand och ville gärna åka dit, men det blev ett visst motstånd från föräldrarnas sida. Men så småningom gav de klartecken och vi packade och Maggie fick låna ett tält och så fick vi också låna våra mammors cyklar och så bar det iväg. När vi nådde Sudersand och hade satt upp vårt tält, hörde vi musik och glada röster och begav oss dit. Detta var ju under krigsåren, så där var många militärer där. Några av dem fick problem med att komma tillbaka till förläggningen i utsatt tid, så de fick låna våra cyklar och så for de iväg. Själva fick vi ta bussen till färjan då vi skulle tillbaka och då stod våra cyklar fint uppställda där.
Vi begav oss hemåt med alla fina upplevelser och vackra minnen.
Så helt plötsligt hade jag ingen cykel vän längre. Maggie hade träffat en ny vän Seth Lund från Lojsta och han hade bil. Men vi höll kontakten i många år och Maggie bildade familj med man och två pojkar och flyttade till olika platser i världen, där Seth hade sin uppdrag. Det kom brev från Jerusalem, Liberia, Botswana och Spanien
Väl tillbaka till Gotland har vi haft ständig kontakt. Maggie var en positiv och glad person som har följt och månat om sin familj i glädje och sorg.
Nu vilar hon på Kyrkogården i Lojsta och jag kommer så länge jag lever att minnas henne och vår fina vänskap.