Vi var mÄnga lekkamrater pÄ Hagby och BotesvÀgen. En av dem var Gun-Britt. Gun-Britt var en god och fin lekkamrat. Men nÀr vi töisar brÄkade och slogs med sorkarna, gick Gun-Britt hem. Men för det mesta hade vi alltid roligt tillsammans. PÄ vintrarna Äkte vi kÀlke pÄ Äkern intill Hagbybacke. Det var en stor Äker, med en lÄngsluttande backe. Nere i Hagbyhage fanns en vÀt, dÀr vi kunde Äka skridskor. Gun-Britts pappa hade satt dit en pÄle och frÄn den gick det ut en lÄng, rörlg arm och dÀr lÀrde vi oss, att stÄ pÄ skridskorna,
PÄ somrarna badade vi i HagbytrÀsk, dÀr fanns en liten grund vik och dÀr lÀrde vi oss att simma och smÄdyka. EfterÄr satt vi uppe pÄ trÀskbacken och hade saft och bullar med oss.
PÄ insidan av trösken" vid Hagby hade vi en brevlÄda av papp och dÀr "brevvÀxlade" vi med varandra.
NÀr vi senare började skolan blev Gun-Britt och jag bÀnkkamrater och sÄ förblev det i alla sex klassarna. Vi gick och lÀste och konfirmerades ocksÄ tillsammans.
DÄ vi blev tonÄringar fick vi gÄ pÄ bio ch vi "spanade" pÄ grannsoknens sorkar. Vi hade ocksÄ krÀftskiva i Brobergs hönshus och dÀr fick vi ha med oss vÄra "kavaljerer".
Gun-Britt har varit duktig. Hon var intresserad, engagerad , drev sitt krukmakeri och mÄnade om sin familj. PÄ somrarna brukade jag hÀlsa pÄ Gun-Britt, antingen i Krukmakeriet, eller ocksÄ hemma i huset. Det blev alltid kaffe och kakor och en liten pratstund.
Nu pÄ Àldre dagar har vi haft kontakt pÄ telefon , dÀr vi har minnats hur det var dÄ och hur livet hade blivit.
Vila i frid Gun-Britt.