Kjell Lorentzon - en sann humanist

Minnesord2021-04-27 01:56

Kjell Lorentzon, har hastigt dött vid en ålder av 85 år. Närmast sörjande är hans livskamrat och maka Monica Lorentzon och barnen Kristina Lorentzon med make Laust och Kajsa Ågerfalk med make Pär och barnbarnen Amanda och Algot.
Kjell var djupt förankrad i den västgöstska myllan vid Hallingsnäs i textilbygden Överlida. Där växte han upp med ett starkt intresse för dialekter. Efter studier i svenska och historia i Lund ägnade han sin premonicanska tidsålder åt att upptäcka Sverige som lärarvikarie terminsvis ända från Värnamo upp till Boden. År 1963 hörde han av sig till Sävegymnasiet i Visby, och då ordnades en tjänst åt honom i hans ämnen. Förutom lärare i svenska och historia var han också speciallärare. Han brann för det och såg till att eleverna fick enskild specialundervisning.
Efter det att Monica kom till Säveskolan 1972 upptäckte Kjell efter en tid en folkdanspartner som lätt gick att svinga i luften i en hambo. Efter ett besök i Monicas hemtrakter i Jämtland blev de ett stadigt par på Gotland. De flyttade in på Skeppargatan i februari 1974. Nästa sportlov gifte de sig i rådhuset i Östersund. Två år senare kom Kajsa och tre år därefter Kristina.

Kjell jobbade på Säveskolan fram till sin pension. Hans elever vittnar om en lärare med ständig upptäckarglädje trots många år i sitt värv, och några kommer ihåg när de fick göra rollspel för att gestalta 1700-talets diplomati.
För mej är han och kommer alltid att vara en sann humanist. Hans engagemang var starkt i Visby filmstudio. Även i Svenska Freds- och skiljedomsföreningen på Gotland var han mycket aktiv. Det internationella intresset var självklart, och lika piggt engagemang ägnade han den gotländska historien, särskilt Ardres där familjen har sitt eternitklädda sommarnäste.
Under många år var min vardagslyx att som granne ofta få komma ner och sitta vid Kjell och Monicas köksbord och diskutera politik, historia eller helt vardagliga händelser. I TV-soffan avnjöt vi många spännande filmer tillsammans. Sedan jag flyttade från Gotland har jag med kortast tänkbara varsel alltid kunna få dimpa in i deras lägenhet för övernattning när behov (ofta!) har funnits.
Kjell hade nära till skrattet. Han var en levande uppslagsbok och en ekvilibrist när det gällde versdiktning av sånger. Eller som barnen till hans tvillingsyster konstaterade vid minnesstunden i St Hans ruiner: ”Nog borde man skriva en sång om honom när det går att rimma på brädspelsturnering och världsfredsfundering!” Någon som tar vid?

 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!