Jöran Svahnström, Köpenhamn, har avlidit i en ålder av 70 år. Närmast anhöriga är döttrarna Anna, med sonen Oliver, och Elin, med tvillingarna Bastian och Olivia.
Jöran Svahnström växte upp i Visby innerstad, som yngst i en syskonskara på tre. Jöran kom att ägna den största delen av sitt arbetsliv inom journalistiken, där han redan under skoltiden frilansade på Gotlands Allehandas (GA) sportredaktion. Han började med att räkna tabeller på söndagar, men fick med tiden ett allt större ansvar.
Jöran hade en vass penna redan från början, och den blev bara vassare med åren. Han värvades till TT och Aftonbladet där världens stora sportarenor blev hans arbetsfält. Jöran var en ordens mästare, och var också en mycket god talare. När jag gifte mig höll han ett tal som fortfarande efter 46 år etsat sig fast i minnet. Han byggde talet på hur en tidning följde livets gång från första nyhetssidan till familjesidan. Det var så fyndigt, så roligt, så typiskt Jöran, som alltid hittade de annorlunda vinklarna.
Vi jobbade några år tillsammans på GA, sedan skiljdes våra vägar. Jöran bildade familj, bodde i Visby, Stockholm och Sundbyberg och jobbade på de stora redaktionerna. Han bytte jobb några gånger. Var bland annat chefredaktör på SNB (Svenska Nyhetsbyrån), som var moderaternas nyhetsbyrå. Han var också tillbaka en period på 80-talet som nyhetschef på GA. Jöran hann dessutom med ett år som stabsredaktör på den svenska FN-bataljonen på Cypern.
De senaste 25 åren bodde och verkade Jöran i Köpenhamn. Han flyttade dit när han fick jobb hos konsortiet som byggde Öresundsbron.
När broprojektet var klart valde Jöran att stanna i Köpenhamn, men att helt och hållet byta yrke. Han gav sig in i hotellbranschen, vilket blev den huvudsakliga sysselsättningen fram till pensioneringen för fem år sedan.
Jöran gav dock aldrig upp skrivandet. Han fortsatte under åren att skriva analyser i först GA och sedan i Borås Tidning. Han skrev framförallt om dansk politik och jämförde den med den svenska. Vi som läste hans ledarstick kunde alltid dra på smilbanden åt hans finurliga lek med orden.
Vi höll kontakt genom åren. Före pandemin träffades vi nästan årligen. Någon gång besökte han Gotland, men oftast var det vi kompisar från ön som åkte till Köpenhamn och umgicks med vår vän. Nu blir det inga fler sådana besök. Men alla fina minnen består, och han kommer för evigt att vara saknad av alla vänner på ön, på fastlandet och i hans sista hemland Danmark.