Hillevi Pettersson till minne

Hillevi Pettersson har som tidigare meddelats farit till himlen, och jorden blev i och med detta lite tråkigare. Hillevi kom in i våra liv då hon begärde och fick beviljat hemtjänst av region gotland. När jag började jobba i Visbygruppen där Hillevi var vårdtagare var hennes namn ett av de första jag hörde. Hon hade kommit hem från lasarettet och ”verkade pigg, då hon ville ha kaffebröd köpt hem”. Hillevi älskade att fika och hon var alltid generös med bullar, kakor och kex. Det gick inte att säga nej. Hennes generositet sträckte sig långt. Hon frågade alltid hur vi mådde, hur det var med våra familjer och i mitt fall hur det var med katterna. Hon sörjde med mig då min gamla katt (som hon träffat) Rasmus dog. Hon sörjde också med ilska när vår kollega Jamal blev utvisad och var tvungen att sluta i hemtjänsten. Med knuten näve och med sin hesa röst sa hon ”det ska inte gå till på detta viset. Det är ondskefullt det är vad det är !” Många var vi som blev ledsna när hon lämnade gotland för att bo i Nynäshamn. Vi var flera som hälsade på henne där och jag var hos henne två gånger. Vi fikade så klart. Skrattade och grät om vartannat. Så var det alltid med denna varma goa människa. Känslorna bara fanns där. Vi hade hoppats på att få hänga med henni i sommar då hon planerade en resa till ön. Nu blev det inte så. Sista gången vi talades vid i telefon var i påskas. Det var ett ganska långt samtal, där hon upprepade gånger fick mig att lova att hälsa mina kolleger att hon älskade dom och att hon saknade oss. ”Var rädd om dig och katterna ! Jag älskar dig hör du det !” Jag är så glad att vi fanns samtidigt Hillevi och jag, men oj vad hon fattas nu. Som jag brukar säga till mina katter: jag älskar dig, först hela ditt liv och sedan hela mitt. 
PiaManda Mac Donald
Undersköterska hemtjänsten västra Visby