En älskad mamma har gått ur tiden

Minnesord över May-Gun Jakobsson, Forse, Hejde.
Mammas livshistoria är talande för kvinnor i efterkrigstidens Sverige – mamma var en av alla kvinnor som byggde vårt land, alltid med familjen i centrum. 
Vår mor May-Gun f. 1927, född Hallgren, växte upp vid Ventinge i Hejde. Hon var barn nummer fem av sex barn. I granngården, vid Forsa, växte vår far Herbert född Jakobsson f. 1924 upp. Han var barn nummer fyra av sex barn. De möttes som unga och fick ett långt och slitsamt liv. Vi tre barn Gudrun, Staffan och Bodil växte upp med föräldrar som gav allt för oss. Nu är båda borta. Pappa blev dryga 94 år, dog 2018 och mamma dryga 96 år; dog den 19 april 2023. Deras långa liv speglar en tid som inte finns idag. Livet på gården som gått i generationer från 1860-talet innehöll arbete från tidig morgon till sen kväll. När mamma kom till gården levde vi fyra generationer sida vid sida. Mamma skulle vara både ute och inne och sörja för stora och små. Som nyfödd i november lade hon mig inlindad i en filt allt medan hon och pappa tog upp både foder- och sockerbetor. Mamma anlade ett trädgårdsland stor som en fotbollsplan. Tidigt fick vi barn förstå vikten av att hjälpa till. Vi rensade rödbetor, gallrade betor och körde hö. Korna skulle sommartid drivas in morgon och kväll för att mjölkas, maten skulle stå på bordet i rättan tid och efter avslutad kvällsdisk satte mamma sig ofta vid vävstolen eller vid symaskinen. Det var långa arbetsdagar. Tänker på Gustav Larssons dikt ”Mor ska kard u spinnä, var bad äut u innä”…mor ska stöir och ställä, och bad för stäur o sma”. Till allt detta fanns ett stort engagemang i EFS missionsförening Hejde. Mammas handarbeten med dukar i mängd fyller våra bord och skåp och minner om hemslöjd och engagemang utöver det vanliga. 
De sista två åren fick mamma god och kärleksfull vård på vårdhemmet Fältgatan i Visby. Mamma sa alltid: "Nu får jag vila, det har jag inte fått göra på många år. Här är alla så snälla och vänliga emot mig." Vi tackar all personal för den kärlek ni omslutit mamma med, varje dag. Tack!
Mamma och pappa. Vi saknar er, men unnar er den vila som ni nu fått efter ett långt och innehållsrikt liv. Ni blev den sista generationen vid Forsa, allt enligt er önskan. ”Ni ska inte slita som vi fått göra”, sa de ofta. Vår kristna tro ger oss hopp om återseendets glädje. Tack för allt! Vila i frid.
"Du omsluter mig på alla sidor
Och håller mig i din hand" Psaltaren. 139:5 
För oss syskon med familjer.