Christer Wåtz till minne

Christer Wåtz, Stenkumla, har avlidit i en ålder av 83 år. Christer sörjs närmast av Mattias, son från första äktenskapet, samt hustrun Lotta med barnen Elias och Eira.
Christer och jag jobbade tillsammans när Christer fortfarande var fastlänning, på Södermanlands Nyheter där han tjänstgjorde som både reporter och nattchef.
När jag i slutet av 1970-talet första gången klev in på centralredaktionen i Nyköping fanns Christer redan på plats. Tryggt satt han på sin stol vid skrivbordet mitt emot mitt. Manushögar, bilder, stora ritblock, typometrar och saxar – allt passerade Christers händer. Resultatet blev sidor till morgondagens tidning. De färdiga skisserna rasslade ned genom en trumma i golvet till sätteri och korrektur.
Christer blev från första stund en god vän och kollega. En bussig kompis, ivrig att stötta och hjälpa till när en yngre kollega behövde råd. Ingen snålhet eller missunnsamhet, bara självklar uppställning och generositet. Vi förblev kollegor tills Christer gick i pension år 2006.
Innan Christer blev journalist arbetade han som stridsflygare, bland annat på F11 i Nyköping. Med sitt lugn, sin förmåga till koncentration och uppmärksamhet - så lite macho man kan tänka sig - var han som klippt och skuren för rollen som pilot.
Basen i Nyköping var Bergshammar där Christer bodde med sonen Mattias och sin dåvarande hustru Annette. Mycket tid lades på huset och hembygdsföreningen. Under flera år var Christer också en av författarna bakom nyårsrevyn i Nyköping.
Efter skilsmässan fann Christer en ny livskamrat i Lotta. Efter några år i Stockholm vågade den nya familjen, nu utökad med sonen Elias, ta språnget över havet och flytta till ön. Stenkumla blev den nya basen och något år senare kom dottern Eira till världen.
Christers engagemang för hembygden fick fortsatt utlopp på Gotland, nu i Stenkumla bygdegårdsförening. Christer var en av de drivande bakom skriften ”Berättelser från Stenkumla” där bygdens historia och människors minnen fick nytt liv. Christers samhällsengagemang kom även till uttryck i åtskilliga insändare i Gotlands Tidningar.
Våra vistelser på Gotland innebar ofta att vi träffade Christer, Lotta och barnen. Samtalen blev alltid intressanta. Christers engagemang för barnen, hans underfundiga humor, hans eftertänksamhet och lyssnande parat med hans förmåga att vända på perspektiven gjorde att vi alltid kände oss berikade när vi skildes åt. Den känslan tar vi nu tacksamt med oss in i framtiden.