Niclas Adman, 43 år, blev den 15 september 2015 ensam med sina två söner Rasmus och Felix – då 11 och 13 år gamla. Sedan 2013 hade hans fru och barnens mamma Therese gått en kamp mot bland annat livsmoderhalscancer och de hoppades ett litet tag att cancern var borta. Men under våren 2015 bekräftade läkarna att tumörerna kommit tillbaka – och till slut somnade hon in tidigt en morgon i september på Visby lasarett. Den sista natten sov Niclas tillsammans med Therese i ett rum på lasarettet och deras söner sov i ett annat. På kvällen – efter att sönerna Rasmus och Felix gått och lagt sig – sa han till sist till Therese att det var okej om hon nu skulle lämna dem.
– Jag sa att hon fick lov att gå, men att jag inte ville att hon skulle göra det. Jag kan tänka mig att hon behövde en tillåtelse att släppa taget. Jag tror verkligen att hon behövde det, Therese sa under lång tid att hon aldrig var rädd för hur vi skulle klara oss och att vi på ett eller annat sätt skulle fixa det. Men hon behövde nog höra att det var okej om hon gick, säger Niclas Adman.
Niclas är själv ganska säker att han såg när Therese tog sina sista andetag den där morgonen på Visby lasarett. Och plötsligt var han, Rasmus och Felix utan sin mamma och livskamrat. Ett livsöde och en helt ny livssituation som många har svårt att föreställa sig. Den här intervjun ska någonstans handla om hur man orkar gå vidare och hur de tillsammans har hållit minnet av Therese vid liv.
– De första åtta månaderna körde man bara på. Jag gjorde allt det praktiska efter att Therese gått bort och någonstans hade man bara fokus på barnen och jag glömde mig själv, säger Niclas Adman.
Niclas och Therese var under hennes sjukdom öppna med sin situation och de skrev mycket om den i sociala medier. Han har därefter själv medverkat på Cancergalan och i TV4 för att berätta om hur man orkar gå vidare.
Till en början var han sjukskriven – men någon månad efter hennes död var han tillbaka på jobbet. Men det var efter semestern i fjol som han för första gången kraschade rejält.
– Vi var med varandra hela tiden annars och plötsligt var jag själv. Grabbarna var iväg på hockeyläger och så plötsligt var det bara jag, då kraschade jag och blev sjukskriven i någon månad innan jag började jobba igen, säger Niclas Adman.
Den 16 juni i år var andra gången som känslorna kom över honom. Då skulle Niclas och Therese ha firat tioårig bröllopsdag och förnyat sina löften på stranden på Furillen – men så blev det aldrig. I stället hade hon skrivit ett brev till honom som han skulle öppna just det datumet.
– Vi hade sagt allting som vi ville säga till varandra och det fanns inget som var oklart när hon gick bort. Men det var fem rader hon hade skrivit om att jag skulle leva vidare, och under två veckor var jag i en känslostorm. Den dagen blev inte alls som vi tänkt oss, säger Niclas och berättar att hans söner även har varsitt brev som de ska öppna den dag som de fyller 18 år.
Han är tacksam mot familjen och de vänner som han har. Niclas återkommer flera gånger till hur vänner tagit med honom på lunch, midsommarfirande eller bara dykt upp med en kasse mat eller tagit med dem ut på olika aktiviteter.
– Det är klart att jag känner ansvar för att hålla hennes minne vid liv. Men samtidigt har jag två levande minnen i Rasmus och Felix. Therese var omtyckt hos många och finns med i min vänkrets. Hon känns levande med så många, säger Niclas Adman.
När kommer hon på tal inom familjen?
– Hon finns på något sätt nästan alltid med oss, såklart. Men om barnen gjort något som de inte borde göra – då kan vi i bland med glimten i ögat säga att de ska vara glada över att morsan inte är här just nu. Fast helst av allt så hade dom gärna tagit den reaktionen. Men när det händer något tänker de på hur hon skulle ha reagerat, Therese var väldigt rak och bestämd. Hon tyckte att man skulle göra färdigt det man påbörjat, det har grabbarna verkligen lärt sig av och lever efter, säger Niclas Adman.
– Sedan har vi ett slagbord i ett rum där det står bilder på henne och andra personliga saker. Det är en plats dit man går om man behöver lite tid för sig själv eller om man vill tända ljus för Therese. Det står alltid två ljus där om man vill tända dem.
Hennes bortgång har även förändrat relationen mellan familjemedlemmarna och gjort att de nu kan prata mer om sina känslor.
– Tidigare var jag den som knutit näven och som nästan aldrig visade några känslor. Men i dag bryr jag mig inte om jag fäller en tår offentligt eller står med gråten i halsen när jag blir intervjuad i tv. Det är helt okej att gråta och grabbarna är öppna med hur de mår. De säger alltid till mig om de mår dåligt och det känns skönt. I dag har vi en väldigt bra relation och pratar verkligen om allt, säger han.
Under förra året inträffade en situation som gjorde honom uppmärksammad på hur hans söner tänkte. Han blev rejält matförgiftad, låg på sitt rum och kräktes när det plötsligt kom ett sms från den minsta grabben som skrev "Jag saknar mamma."
– Jag svarade att han skulle komma ner och lägga sig hos mig. När jag låg och höll honom, då började vi prata lite och jag frågade om jag han var rädd för att även jag skulle bli sjuk. Och så var det, han var livrädd för det, säger Niclas Adman.
Nu fyller familjen dagarna med hockey och kommer ofta hem sent på kvällarna. Therese var själv väldigt aktiv och arbetade som på Solbergabadet. På fritiden ägnade hon sig åt inredning, yoga, träning och även barnens idrottande.
Familjen har nu börjat leta efter en bostad i Visby och ska framöver sälja radhuset som de bor i ute i Väskinde. De har gemensamt kommit överens om att det är tid att starta om med ett nytt liv.
– Vi känner oss redo att starta en ny tillvaro och letar efter en ny bostad i Visby, säger Niclas Adman.
Och det här med sorg – hur långt har ni kommit i er sorgeprocess?
– Jag tror aldrig att vi kommer helt ur den men det blir bättre ju längre tiden går. Hon är mamma till mina barn och var verkligen mitt livs stora kärlek. Men att träffa någon ny är också ett sätt att gå vidare, för Therese ville att jag ska finna lyckan igen och leva ett liv till. Men känslomässigt vet jag inte hur långt jag vågar släppa in någon igen. Man vet nu hur ont det gör någon lämnar, säger han.
Den 15 september ska han tillsammans med sina söner åka i väg på en resa med Niclas syster som fyller 40 år. Den dagen är det två år sedan som Therese somnade in på Visby lasarett.
– Förra året var vi tillbaka på samma plats på Mallorca som vi brukade åka till med familjen. Det blev en jättefin resa, men även ett bevis på att jag och grabbarna klarar oss rätt bra trots förlusten av Therese, säger Niclas Adman.