För många gotlänningar är Ancie Fernström ett känt ansikte bland barn och unga, och ute på stan. Sedan 1982 har hon jobbat med ungdomar på olika sätt – först 16 år på fritidsgården Puma, och sedan 1995 i socialtjänstens ungdomsgrupp på ön.
– Längst av alla har jag inte jobbat, men många år blir det, säger hon.
Men nu tar ett nytt kapitel alltså vid. Ancie har sagt upp sig, sålt villan i Västerhejde, och flyttar i nästa vecka med sin man PJ Fernström och nioåriga dottern Wilma till Stockholm för ett nytt liv. Anledningen till uppbrottet är bland annat att hon vill få mer tid till familjen.
– Min man har veckopendlat till sitt jobb i Stockholm i två år och vi har testat det nu. Jag känner att det börjar bli dags att ta vara på livet, och "lillsprätten" (dottern Wilma) är i den åldern att jag tycker att hon behöver ha tillgängliga vuxna, mer än vi varit hittills. Så det här är en lösning som ska göra att allt blir bättre för familjen, säger Ancie Fernström om beslutet att lämna Gotland, när vi sitter i ungdomsgruppens lokaler på Östercentrum i Visby.
De senaste dagarna har hon sagt hejdå till många av sina kollegor och ungdomar som hon träffar i sitt jobb.
Ungdomsgruppen består av ett gäng på cirka 25 socialarbetare, varav många också flera dagar i veckan är ute och rör sig på platser där ungdomar finns.
– I vår tjänst ingår fältarbete. På midsommarafton är vi fyra personer som är ute, och under sommaren är vi ute i fält ungefär tre nätter i veckan, berättar Ancie Fernström.
Ett av målen med ungdomsgruppen är att i ett tidigt skede kunna hjälpa ungdomar och deras föräldrar där det uppstått bekymmer.
– Och att vi finns i ungdomarnas miljö och kan berätta för våra politiker hur det ser ut, och vad man kan behöva tänka mer på och prioritera från regionens sida, utvecklar Ancie Fernström.
Ungdomsgruppen samarbetar med polisen och socialjouren.
– Vi blir ett par vuxna ögon på stan, och åker lite dit folk vill ha oss. Det händer att både ungdomar och vuxna hör av sig och säger att det är lite snurrigt på ett ställe.
Ancie och hennes kollegor har begränsade befogenheter, och finns främst där för att kunna stötta, hjälpa och vara någon att prata med.
– Det vi gör om vi stöter på ungdomar som är berusade eller drogpåverkade är att försöka hitta en lösning som blir bra för dem. Framför allt kan det bli att ringa och väcka föräldrar, säger Ancie Fernström.
Under de 36 år du jobbat, tycker du det blivit bättre eller värre bland ungdomarna du mött?
– Det jag tycker mig ha märkt de senaste åren är att livet går fortare för ungdomarna. Det blir ganska mycket krav, du ska vara duktig tidigt. Jag har en unge som har nationella prov i tredje klass, vilket är en stor press. Då kan man känna att om du som barn inte har de rätta förutsättningarna, eller att det börjar bra från början, så blir du rätt snabbt åsidosatt. Det är tufft för många, säger Ancie Fernström.
Hon upplever att allt fler unga numera behöver en kontakt med psykiatrin.
– Fler upplever sig själva som trötta eller värdelösa, man hittar inga lösningar i livet, och det tycker jag är en skillnad mot förr. Jag tror många föräldrar skulle vittna om att det också är ett högt tempo. Du ska ha in cashen, och det ska vara fint och se bra ut med allt runt omkring, säger Ancie.
Har förekomsten av alkohol och droger ökat på Gotland de senaste åren?
– Det fanns en period när det var "High Chaparral" på ett helt annat sätt. När man jobbade natt somrarna runt år 2 000 kunde det vara tio bråk på en kväll och folk låg i vallgravarna och i Almedalen. Vi fick till och med hjälp från fältarbetarna i Stockholm, för att många ungdomar från Stockholm kom hit och trodde att de var på Ibiza. Det var också ett helt annat partyklimat på Gotland med stora folksamlingar, säger Ancie Fernström.
I dag menar hon att ungdomarnas livsmönster har ändrats mycket. Man umgås inte lika mycket ute i öppna miljöer.
– I dag kan man istället undra var ungdomarna är någonstans. Det har blivit ett annat sätt att umgås – man är mer hemma. Vi har fler unga som väljer att använda narkotika istället för alkohol, och ihop med det gör de sig inte lika synliga. Sedan har vi ju sociala medier som gjort att man kanske sitter och spelar eller umgås över nätet. Så det är absolut en stor förändring.
Hon vittnar om att det i dag inte blir lika stora samlingar med folk på stan som det ofta blev förr.
– Ville du ha en snyting kunde du ju gå ner och ställa dig utanför Ali's vid 02, så kunde du garanterat få en näve. I dag är det kanske lite så vid ett par platser i Visby, men inte alls lika mycket.
Vad Ancie ska pyssla med i Stockholm är fortfarande ett oskrivet blad. Familjen har skaffat ett nytt boende på Adelsö, en ö i Mälardalen ett par mil väster om Stockholm. Ancies man PJ jobbar på ett behandlingshem i huvudstaden, dit han veckopendlat sedan två år tillbaka.
Släkt och vänner har de kvar på Gotland, men annars väntar ett nytt liv i Stockholm.
– Tanken är att vi ska köra fullt ut på ett nytt ställe nu. Vi har fixat viktiga saker, som häst till Wilma, båtplats och annat.
Ancie ska nu vara ledig och ta det lugnt ett tag.
– Jag ska snart få operera ett knä och hoppas få ordning på det. Därefter tar jag det lite som det kommer. Jag har tänkt att jag i alla fall ska jobba med något helt annat. Jag kanske börjar köra lastbil, eller så är jag tillbaka på precis samma sorts jobb som det jag haft här om några månader, det får vi se, säger hon.