Julia Svanborg, 24, och sambon Christoffer Helm, 34, sitter i vardagsrummet och pysslar tillsammans med Christoffers 4-åriga dotter Myra. Livet som bonusmamma var en roll som Julia hade accepterat – hon skulle ju aldrig kunna få egna barn.

Men tack vare den svenske professorn Mats Brännströms forskning har det omöjliga nu blivit möjligt.

Men vi tar det från början.

Artikelbild

| Just nu är det bara väntan som gäller för Christoffer och Julia. Väntan på att se om Julias kropp accepterar det nya organet, och väntan på att få sätta in det första embryot i september.

Julia Svanborg minns stressen och skammen hon kände som tonåring. Kompis efter kompis fick mens – men inte Julia. Skammen var så pass stark att hon till och med ljög för sina föräldrar och sa att hon hade fått mens. På flickrummet placerade hon ut paket med bindor för att övertyga andra, och sig själv, om att allt stod rätt till.

Åren gick och menstruationen lyste med sin frånvaro. En dag, när Julia gick på gymnasiet, berättade hon till slut för sin mamma att hon aldrig hade fått sin mens och att hon ville träffa en gynekolog för att undersöka vad som var fel.

– När jag kom dit sa gynekologen att jag var helt tom, att jag var missbildad. ”Du har fått allt förutom det viktigaste”, sa han. Det var jobbigt att höra, berättar Julia.

Vid 16 års ålder fick hon alltså veta att hon hade fötts utan en livmoder och därmed inte kunde bli gravid.

Artikelbild

| I dag finns åtta barn i Sverige som fötts genom en transplanterad livmoder. Julia är näst yngst med att genomgå ingreppet.

– Jag tog det ganska bra, jag hade ju inte barn i tankarna då. Men mamma bröt ihop, säger Julia.

Senare fick hon veta att hon lider av rokitansky syndrom, som innebär avsaknad av just livmoder.

Artikelbild

| Hittills har 15 kvinnor i Sverige fått en transplanterad livmoder och endast tre av dem har tvingats operera ut den igen.

– Jag trodde jag var ensam i hela världen om det, säger Julia.

Men det var hon inte. I själva verket finns det i dag omkring 2 000 kvinnor i fertil ålder bara i Sverige som saknar livmoder.

Artikelbild

| Mamma Ewy, 45, tvekade inte en sekund när hennes dotter Julia frågade om hon kunde donera sin livmoder.

– Hela mitt liv har jag fått höra att jag ska vara glad att jag inte har mens. Men för mig har det ju varit det värsta.

Samtidigt som Julia försökte förlika sig med sitt livsöde kämpade professor Mats Brännström, på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, med att försöka göra något historiskt. Efter mer än tio års förberedelser genomförde han världens första livmodertransplantation och i september 2014 föddes det första barnet genom en transplanterad livmoder.

Artikelbild

| Mamma Ewy har varit ett stort stöd för Julia under hela processen.

Det dröjde dock flera år innan Julia fick höra om den medicinska världssensation som inträffat i Göteborg. Istället hade hon och sambon Christoffer accepterat det faktum att de inte skulle kunna få biologiska barn.

– Jag hade två barn sedan tidigare och kände väl mig rätt nöjd ändå, säger Christoffer.

Men åren gick och längtan efter gemensamma barn växte sig allt starkare hos dem båda.

– Jag märkte att det hände något med Julia när hennes vänner fick barn, att det tog hårdare på henne än vad hon ville visa utåt, säger Christoffer.

– Vi gick båda runt och tänkte på det men utan att säga något, säger Julia.

Paret började därför undersöka möjligheterna med surrogatmödraskap, men det var både en dyr och problematisk process. Julia kom då ihåg att hon hade läst om livmodertransplantation på nätet och på ren chansning mejlade hon Sahlgrenskas forskningsteam i april förra året.

Två dagar senare fick Julia svar från Mats Brännströms sekreterare och en månad senare var de på sitt första möte.

– Vi är väldigt tacksamma. Egentligen ligger Gotland utanför deras forskningsområde, men de gjorde ett undantag, säger Christoffer.

När Julia berättade för sin mamma att hon behövde en donator ställde hon genast upp.

– Jag tänkte att jag är färdig, jag har redan tre barn, hon kan få min, säger mamma Ewy Löfdahl, 45.

För att en transplantation skulle vara möjlig krävdes det att de tillhörde samma blodgrupp, vilket de gjorde.

– Jag har inte tvekat en sekund. Det här har varit helt självklart för mig, säger Ewy.

Ett drygt halvår efter det första mötet på Sahlgrenska genomfördes det avancerade ingreppet den 24 november förra året. Det tog totalt 15 timmar: Tolv timmar för att plocka ut livmodern ur Ewy och tre timmar för att sätta in den i Julia.

– Det var inga problem, vi mådde jättebra efter operationen, berättar Julia.

Fem veckor senare fick hon åka hem och lagom till jul fick hon en minst sagt annorlunda gåva.

– 24 år gammal fick mitt livs första mens. Men jag kände mig mer som en 12-åring när jag skulle köpa mensskydd, jag hade ingen aning om vilka bindor man skulle ha, säger hon och skrattar.

Eftersom livmodern inte är ihopkopplad med äggstockarna kan Julia endast få barn genom så kallad provrörsbefruktning. Innan operationen genomgick hon därför två IVF:er, där de lyckades plocka ut åtta friska ägg. I september kommer de att sätta in det första ägget. Som mest får Julia skaffa två barn, sedan måste livmodern plockas ut igen.

– Läkaren sa att man kan se det som att jag har livmodern till låns, förklarar Julia.

I dag finns åtta barn i Sverige som fötts genom en transplanterad livmoder. Julia är näst yngst med att genomgå ingreppet, och om hon kan ställa sig i ledet till de mammor som fött sitt barn genom en transplanterad livmoder återstår att se. För trots en lyckad operation är inte tiden framöver helt okomplicerad. Kroppen kan stöta bort livmodern och njurarna kan ta stor skada av de mediciner som Julia måste äta.

Trots det känner hon stor optimism.

– Går det så går det, säger hon och fortsätter:

– Hade jag inte genomgått det här hade jag ångrat mig för resten av livet. Nu har jag gjort allt i min makt för att kunna bli mamma.