"Vädret var som Josa, dramatiskt och aldrig lagom"

Det var den 29 februari i år som den folkkära artisten och skådespelaren Josefin Nilsson tragiskt gick bort. Under lördagen samlades de närmast anhöriga i När för att ta ett sista farväl av sin dotter, syster, moster, faster och svägerska. Tillsammans åkte de i karavan ner till Närsholmen. Himlen öppnade sig över familjen när de skulle strö hennes aska.

– Det kom tårar från himlen när Josa dansade bort i vinden. Det har nog aldrig regnat och blåst så mycket på Närsholmen, säger systern Marie Nilsson Lind och fortsätter:

– Vädret var som Josa, dramatiskt och aldrig lagom. Det var en sådan kraft i naturen, det var nästan svårt att stå still.

I skymningen strödde de Josefin Nilssons aska i havet utanför Närsholmen.

– Det var jättefint, det kändes vackert och värdigt. Det kändes som att hon for iväg, det låg någon slags frihet över det. Hon var verkligen närvarande, säger Marie Nilsson Lind.

Det rådde inga tvivel om var Josefin Nilssons aska skulle strös.

– Josa älskade Närsholmen. Var vi än var i världen, när vi kom hem åkte vi alltid ut dit. Nu kan vi åka dit och tänka på henne, säger Marie Nilsson Lind.

När askan hade fångats av vinden sjöng de pappa Allan Nilssons visa "Gunatt siv gutt".

– Vi sjöng så gott vi kunde, säger Marie Nilsson Lind.

Efter ceremonin åkte de tillbaka till familjegården i När där de samlades runt husets öppna brasa.

– Vi satt där hela kvällen och mindes Josa. Det har varit så mycket tårar.

Livet går inte vidare, menar Marie Nilsson Lind. Man måste bara lära sig att leva med det nya livet – utan Josa.

– Jag saknar henne något så fruktansvärt. Jag kan nästan inte förstå det än. Men hon är fortfarande med mig på vissa sätt.