Den känsliga nosen ger framgång i doftjakt

Vid gården Martarve på Näs hoppar fyra entusiaster ur bilarna. Svansarna viftar och nosarna vädrar lukter. De hälsar på varandra men kopplen hindrar dem från att ge sig hän åt lek. I dag är det träningsdags för Chili, Molly, Night och Svarta Maja.

På Näs hundcenter håller instruktörerna Lennart Jacobsson och Carina Ekström kurser i nose work, enkelt översatt betyder det ”nosarbete”. Träningsformen kom till Sverige 2014 och är det senaste inom svensk hundsport, förra året godkändes den som en officiell sport.

– Vi såg att det växte något fruktansvärt och kollade upp vad det var. Vi tyckte att det var så intressant att vi utbildade oss till instruktörer, säger Lennart Jacobsson.

Sedan dess har närmare 150 förare och hundar gått en kurs hos paret. I somras hölls både dag- och kvällskurser parallellt.

– Det fanns verkligen ett intresse, konstaterar han.

Hundens enorma förmåga att uppfatta lukter har utnyttjas av människor ända sedan den domesticerades. Redan för tusentals år sedan blev den ett utmärkt jaktsällskap och har sedan dess använts till att hitta försvunna personer, leta tryffel och bekämpa brott genom att söka narkotika, vapen och bomber.

Människans stora hundintresse och djurens vilja att arbeta har skapat en rad tränings- och tävlingsformer som utnyttjar just hundens luktsinne.

I nose work är detta grunden till allt och hundarna behöver inte kunna någon avancerad lydnad eller ha stor fysisk kapacitet. Nosen är den viktigaste tillgången. Den äldsta hunden som gått kurs på Näs hundcenter var 14 år.

– Alla vill inte tävla utan några vill bara komma igång med aktivering, säger Carina Ekström.

Sporten går ut på att hunden ska identifiera dofter i olika miljöer. Den ska markera vilken burk, kartong eller hål som innehåller doften. Men ibland är det betydligt svårare miljöer, både inom- och utomhus.

Den specifika doften kommer från en droppe eukalyptus-hydrolat, vatten som innehåller en liten mängd eterisk olja. Senare i träningen används dofterna av lagerblad och lavendel.

– Doften i sig betyder egentligen ingenting för hunden utan den lär sig att den får en belöning, förklarar Lennart Jacobsson.

Labradoodlen Chili är först ut på sökbanan. Bland sex hål ska hon identifiera för sin matte Katarina Timander var doften finns. Nosen jobbar intensivt och Chili hittar snabbt rätt. Hon markerar genom att blixtsnabbt titta på sin förare. I handen väntar godis.

Alla hundar har ett bra luktsinne, men för att kunna utnyttja det rätt på tävlingsplanen krävs det att hunden har fler egenskaper.

– Det som gör en nose work-hund bra är att den kan jobba självständigt. Och såklart att det finns motivation till att vilja jobba, säger Lennart Jacobsson.

När hundarna går vidare i sin träning får de i uppgift att markera lagerbladsdoft på två ställen i ett sökområde i trädgårdsmiljö.

Gunilla Wahlgren vet inte var dofterna är placerade och när hennes mudi Svarta Maja markerar på en trädgren cirka en meter över marken gäller för henne att läsa av sin hund och meddela att målet är hittat.

– Hemma har vi ett jättestort gammalt träd med en massa hål i. Där brukar jag träna genom att gömma saker. Det gäller att utnyttja sådant som gör det klurigt, säger hon.

Lennart Jacobsson är imponerad:

– I dag märktes det verkligen att Maja har tränat på det.

Deltagarna vittnar om att kursen ger dem glada och nöjda hundar.

– Det är en jättebra mental träning. Det är sällan man kan trötta ut en hund med bara fysisk aktivitet, säger Lennart Jacobsson.

Att sporten har växt nästintill explosionsartat tror Carina Ekström beror på att den är lättillgänglig.

– Det är lätt för alla att träna, man måste inte ha en brukshund, en sällskapshund kan också vara med. Och man kan öva fem eller tio minuter hemma i köket när man vill.

Katarina Timander som har två hundar ville hitta en aktivitet som både hon och hundarna skulle uppskatta. Nu har hon och Chili just avslutat fortsättningskursen och tagit sitt första tävlingsdiplom.

– När man kommer hit så vill Chili inte annat än ut. Hon tycker verkligen att det är kul, säger hon.

Siw Hederstedt som även har erfarenhet från andra hundsporter menar att just nose work-tävlingar och träningar har en ovanligt god stämning.

– Jag tycker att det är mer gemytligt. Alla håller på alla, säger hon.

Eftersom det än så länge inte finns några godkända domare på Gotland hålls det ganska få officiella tävlingar här, men i oktober är det dags för en tävlingshelg. Däremellan hålls flera inofficiella tävlingar.

När tävlingsklockan väl tickar är det oftast förarna som ställer till det – inte hundarna.

– Man har bara ett par, tre minuter på sig och då blir man stressad och gör konstiga saker, säger Carina Ekström.

Själv har hon två flatcoated retrievers som hon tränar och tävlar med och Lennart Jacobsson gör detsamma med sin hund. De har märkt att det haft positiva bieffekter.

– Ju mer hunden använder sin nos desto bättre blir den på att använda den. När vi har börjat med det här har vi märkt att våra hundar har blivit bättre på sök, säger han.