33-åriga David Johansson är uppväxt i Boge och har liksom sin sambo Nina Holtz, 32 från Stockholm, alltid haft en nära relation till vatten. I tisdags kom de hem från sitt livs största äventyr hittills. Den 3 september förra året vinkade paret av nära och kära i Slite hamn för att lämna Sverige och Europa på obestämd tid ombord på sin segelbåt. Båda hade tagit tjänstledigt från sina jobb i ett år för det stora äventyret.
Idén med en långsegling till andra sidan jordklotet föddes för sex år sedan när David satt i en bastu med en kompis och pratade om saker man borde göra innan man dör.
– Att segla jorden runt var ju en sådan sak. Men varken jag eller min kompis kunde segla så vi köpte en gammal skruttig segelbåt och försökte börja lära oss, säger David.
Nina och David träffades för fyra år sedan, och seglingen var något som förenade dem från första början.
– Båda hade segelbåtar, och redan på vår andra dejt började vi prata om drömmen att segla jorden runt, berättar Nina.
Hon var betydligt mer erfaren på sjön än David.
– Jag hade seglat sedan jag var liten, men aldrig mer än runt Gotland eller i Stockholms skärgård, säger Nina.
Den längsta seglatsen de gjort innan det stora atlantäventyret var från Stockholm till Estland.
– Det tog 31 timmar, och det var med en båt utan toa eller autopilot. Det kändes då som ett väldigt stort projekt, förklarar Nina.
Men från att bara ha rört sig i Östersjön tog paret ändå beslutet att genomföra det i jämförelse gigantiska företaget att segla över Atlanten.
Många hade kanske börjat med en något kortare resa? För att växla upp lite lagom?
– Vi tyckte att Atlanten var helt lagom efter Estland, säger David med ett skratt.
– Ja, vi kände att vi får väl lära oss på vägen, fyller Nina i.
Sagt och gjort. Paret ritade en rutt, som gick ut på att segla ut genom Östersjön, ner förbi Franska rivieran till Spanien och Portugal, och sedan korsa Atlantiska oceanen förbi Kanarieöarna med Karibien och Västindien som mål.
Båten köpte paret i februari förra året. Segelbåten Mathilda är en långseglare byggd 1975, 13 meter lång och 4 meter bred, med en vikt på 13 ton.
– Någon med vass tunga skulle kanske säga att hon påminner mer om en pråm än en segelbåt, säger David och Nina.
Båten är utrustad med autopilot, toalett och kök. Förberedelserna för det stora seglingsäventyret blev ganska korthuggna, på grund av att mycket tid förra sommaren gick åt till att reparera båten. Paret ville också komma iväg i slutet av sommaren för att inte riskera att råka ut för höststormar.
– Första gången vi ens satte segel på båten var när vi stack från bryggan i Stockholm och skulle över till Gotland, säger Nina.
Turen gick från Gotland den 3 september förra året. David och Nina seglade då ut från Östersjön på Kielkanalen genom Tyskland, genom Engelska kanalen ner till hamnstaden Falmouth på Englands sydligaste spets.
Den som trodde att seglingen över själva Atlanten skulle vara den farligaste delen av äventyret gick bet. Istället blev Biscayabukten utanför Frankrike den mest utmanande delen för Nina och David. De skulle segla tvärs över bukten från England ner till norra Spanien, och hade ont om tid.
– Det är farligt att åka över Biscayabukten för sent på året, och båtens försäkring gäller inte heller om man ger sig ut över bukten efter den 15 oktober. Det är ett område som alla seglare är lite rädda för, med snabba väderomslag, säger David.
Att korsa Biscayabukten tog tre dygn, och den trevliga upplevelsen förbyttes snabbt till ren överlevnadssegling, där det med hjälp av vinden gällde att hålla båten på rätt köl och undvika vågor från sidan, vilket kan välta båten. Biscayabukten är känd för sin farliga sjö på grund av kraftiga atlantvågor som rullar in och snabbt växer i våghöjd.
– Som mest hade vi vindar på 32 meter per sekund. Vi var också tvungna att handstyra hela tiden, vilket man blir väldigt trött av, förklarar Nina.
Så småningom nådde paret Spanien med de flesta lemmar i behåll, även om delar av seglet blåst sönder. De besökte också Portugal, och fortsatte sedan till både Madeira, Kanarieöarna och Kap Verde utanför Afrika.
– Från Kap Verde hade vi sällskap av två vänner som följde med över Atlanten. Då var det folk som gärna ville vara med och segla, när man bara kunde ligga i bikini på däck i solen, säger David skämtsamt.
På stora delar av Atlanten kan det gå dagar utan att man ser någon annan båt, och med hjälp av autopiloten kan båten styra sig själv på långa sträckor. Julafton tillbringade paret på Barbados, och efter det besökte de flera av de karibiska öarna innan det blev dags att åter korsa Atlanten på väg tillbaka mot Sverige.
David gillar att fiska och under resan kunde han och Nina äta bland annat tonfisk som de håvat upp. En av de stora upplevelserna var också att kunna dyka med delfiner.
På tillbakavägen upp mot nordligare breddgrader blev vädret allt kyligare, och när de i tisdags till slut nådde Slite hamn och rundade av sin resa möttes de av regn och snålblåst. Davids föräldrar Monika Johansson och Uno Jakobsson och ett antal vänner och bekanta mötte upp paret på kajen i Slite med champagne och jordgubbar i duggregnet.
– Vi får se vad vi hittar på härnäst. Nu ska det bli rätt skönt att börja få lön igen, och slippa se öppet hav ett tag, säger David.
Vill du veta mer om atlantseglingen, besök Nina och Davids hemsida, http://ninaochdavidseglar.se/