Det är en stilla och dimmig oktoberförmiddag. På trottoarprataren utanför Gothems bygdegård skvallras det om den kommande bondelunchen. Redan klockan åtta på morgonen samlades det glada matlaget för att förbereda dagens lunch.

Vid kastrullerna står Åke Gustavsson som är vice ordförande för Gothems LRF-avdelning, tillsammans med sin fru Carina Lindholm Tengquist och Anna Hedman, ordförande i Gothems LRF-avdelning.

Till lunchen förbereds hemgjorda köttbullar med kött från Nors ekogård, tillsammans med potatis och grönsaker från Tollby gård i Fole och godsaker från kooperativet Gothems handelshus.

Artikelbild

| Hela lunchgänget samlat. Till vänster Anna Hedman som stått för matlagningen.

– Vi försöker i största mån bjuda på gotländska produkter och många av dessa är naturligtvis från Gothem, berättar Anna Hedman entusiastiskt.

Tjugo minuter innan gästerna kommer står Carina Lindholm Tengquist och kokar upp fruktkompotten som ska serveras till efterrätt.

– Jag tycker att den blev väldigt söt, kanske vi kan ha en gnutta salt i, funderar hon medan Anna Hedman laddar kaffetermosarna och lägger upp kakor på ett fat.

Sedan några år tillbaka anordnas det lunch ungefär en gång i månaden och den absolut populäraste rätten är utan tvekan kroppkakor, berättar matlagningsgänget.

Artikelbild

| Åsa Karlsson var med och startade bondeluncherna för drygt 20 år sedan. Här med Lillemohr Lindby.

– Men det höll på att gå lite galet förra gången vi lagade kroppkakor eftersom jag misslyckades med såsen, då fick det bara bli skirat smör och lingon, berättar Åke Gustavsson med ett stort skratt.

Matlagningen inför bondelunchen består helt och hållet av ideellt arbete, med LRF Gothem som huvudarrangör.

Artikelbild

| Fredrik och Jessica Hermansson tillsammans med Christina Näslund.

– Nästa gång vi samlas i november kommer vi att ha söndagsbrunch istället för lunch eftersom ingen av oss hinner laga mat i veckan, då får det bli så, berättar Anna Hedman.

Samtalsämnena på luncherna berör både roliga och mer allvarstyngda ämnen, som till exempel den gångna sommarens torka.

Artikelbild

| Miranda Tengquist hjälpte till i köket.

– Det är aldrig roligt att se någon man känner må dåligt. Då är det viktigt att fråga en extra gång hur det står till, poängterar Anna Hedman.

Strax före klockan tolv tänder matlaget levande ljus på borden och det börjar röra sig i farstun med hungriga sockenbor men även en del utsocknes.

Artikelbild

| Kaj Wahlgren från Gothem besöker bondeluncherna så ofta han har tid.

– Man behöver inte vara sockenbo eller LRF-medlem för att komma hit och äta utan alla är välkomna, poängterar Åke Gustavsson.

Matlaget försvinner iväg en stund för att byta om och välkomnar sedan gästerna att ta mat från det uppdukade bordet.

Artikelbild

| Lisbeth Gustavsson från Bara åker gärna till grannsocknen.

– Man måste ju se respektabel ut, säger Åke Gustavsson med ett stort skratt.

Lisbeth Gustavsson från Bara hänger av sin kappa och kliver in i den väldoftande och varma bygdegårdssalen.

Artikelbild

| Gunnel Jakobsson från Fjärdinge gillar gemenskapen.

– Det är så trevligt att få komma hit, det är ett roligt avbrott i vardagen och här träffar jag ju dessutom gamla bekanta.

Gunnel Jakobsson som bor vid gården Fjärdinge någon kilometer från bygdegården håller med:

Artikelbild

| Till efterrätt serverades det fruktkompott med grädde.

– Jag försöker komma de gånger jag är ledig. Det är kul att träffa sockenbor och så är det alltid mycket godare och trevligare att äta mat med andra.

Kaj Wahlgren från Gothem står och småpratar med en sockenbo vid ett fönster och berättar att han brukar se till att göra sig ledig de gånger det serveras lunch.

Artikelbild

– Jag brukar försöka komma hit så ofta det går, det är väldigt lättsamt. Vi pratar om allt möjligt men mest blir det såklart om lantbruk, säger han med ett leende.

Medan Åsa Karlsson från Busarve i Gothem väntar på sin tur att ta mat, berättar hon att det var hon som startade bondeluncherna i hemsocknen för drygt 20 år sedan tillsammans med Astrid Johansson från Svalings.

Artikelbild

– Det var väldigt trevliga år och jag är så tacksam över att luncherna fortsätter. Hur vi hann med vet jag inte, men det blev en vana. Jag tror att det har en väldigt stor betydelse för människor att träffas och prata om både allvarliga och mer lättsamma ämnen.