Vandring längs Strömma å
Svenska Turistföreningens Gotlandskrets samlades vid Stånga kyrka för att därifrån ta sig till Strömma å.
Foto:
Vi samlades sedan vid kvarndammen vid Strömma å, förr kallad Malby å. Namnet kommer av mala, ty här har under århundraden funnits kvarnar och valkor som drivits av vattenkraften i ån. På en sträcka av två km är fallhöjden tjugo meter.
Här vid dammen fanns resterna av Ungbåtels kvarn. Kvarnen ersattes 1920 med en vattenturbin och vi såg det gjutna turbinrummet framför oss. Turbinen drev en likströmsgenerator, som levererade ström till fem hushåll i Lye och Stånga, de första elektrifierade husen i bygden.
Här har även funnits en såg som var i bruk till mitten av adertonhundratalet. Mitt i dammen låg den konstgjorda ön som kom till 1933, och som nu blivit ett skyddat boende för sothöns, knipor, viggar och skäggdoppingar.
Deltagare från socknen kunde berätta, att de som barn badade här och fiskade" baingyl" och att det fanns gott om iglar. Vi följde stigen som hembygdsföreningen lagt upp, och hamnade i ett hav av vitsippor, många dubbla sådana, för att inte tala om blåsippor i alla färger.
Ån brusade och porlade, och vi kände säkert alla historiens vingslag när vi kom till Mannegårda kvarn och såg. Sågen hade ingen större kapacitet men var i bruk till artonhundratalets mitt. 1988 påträffades resterna av en valka här. Av den återstod en kalkstensgryta numera i flera delar, men dess såpskåra fanns ännu kvar. Här hade man valkat tyger till kläder och det var kläder som säkert höll en mansålder.
Bruhns kvarn
Så småningom kom vi fram till Lillrone övre kvarn, den s.k. Bruhns kvarn. Den uppfördes vid sekelskiftet 1600/1700 av rådmannen och köpmannen Martin Burmeister. Kvarnen var i fullt bruk ända till 1936, men togs åter i bruk under krigsåren 1939-1945 och gick då för fullt. Därefter har den stått öde och delvis förfallit.
Eftersom kvarnen är den enda som finns kvar längs ån, och den enda återstående på Gotland som har två vattenhjul, två siktar och dubbla verk, ansågs den ha kulturhistoriskt värde. Gotlands kommun tillsammans med Lye hembygdsförening beslöt då att restaurera kvarnen och arbetet tog sin början 1978. Inne i kvarnen finns även ett litet rum att sova i för den som kom för att mala.
Här i det vackra solskenet intog vi sedan vår matsäck och fick höra berättelser från dem som hade minnen från förr. Så gick vi över ån och fortsatte på andra sidan. Överallt växte det stora hav av ramslök och damerna föll på knä och plockade med sig för framtida behov.
Vi kom fram till grunderna efter ett torp, "Hildas ställe", och här växte fortfarande påskliljor, pioner och en krusbärsbuske trots att ingen hade bott här sedan trettiotalet. Alldeles vid kökstrappan står en stor lönn och den har en omkrets på över tre meter. Tänk vad den skulle kunna berätta!
Under vandringen träffade vi på ett stort bestånd av gulsippor, varav de flesta hade tre blommor! Vi hade även turen att se ett litet bestånd av vätteros. Blomsterprakten längs ån är bedövande med gullvivor, vårärt, den nästan helt "osynliga" lilla vita marktäckaren nagelört, blommande S:t Per samt många, många flera vårblomster.
Tillbaka vid dammen tackade alla, de drygt femtio deltagarna, för en fantastisk vår/försommardagsupplevelse med natur och kultur i blomstermånaden maj.
Vera Pärli
Så jobbar vi med nyheter