Till Minnet av levnadskonstnären Anders Radhe
oberörd förbi.
Under många år har jag haft glädjen att umgås med dig som en nära vän. Under vissa tider lite mindre, men nu under en längre tid har vi haft kontakt med varandra flera gånger i veckan. Jag skall aldrig glömma när du skulle göra din första operation, du hade varit inne och röntgat dig. När jag sedan kommer hem till dig hade du fått bilderna med dig i färg som visade exakt hur tumören såg ut. Vi diskuterade mycket omkring detta men inte en enda gång du funderade över hur det skulle gå.
Du målade en tavla som beskrev hur du upplevde detta, och den tavlan bland andra hänger hemma oss mig, och jag kommer ännu ihåg hur du gång efter gång berättade om detta som endast du kunde.
Anders, du var en djuptänkande människa, som var lycklig över det lilla. En gång kom du emot mig med en tavla som du målat från ditt rumsfönster som visade hur vackert det var där utanför i skogen, hur en enda liten tallgren var viktig i samanhanget. Du såg mycket av det som vi andra inte la märke till. Du lyste av sprudlande livsglädje hela du och hade ett kroppsspråk som inte är många förunnat, hela du var i rörelse särskilt när du hade något extra att berätta, och det var ofta det. Anders, du målade tavlor, olika landskapsmotiv ofta hämtade från Fårö, den ö som du älskade, det var alltid sån inlevelse i all vad du gjorde. I konsten i ditt måleri la du in hela din mänskliga närvaro. Dina tavlor andades Anders Radhe, de var alla på något sätt en del av dig.
Det finns mycket man kunde avundas som exempelvis den enorma trygghet du upplevde mitt i din sjukdom som du råkade ut för. Det ena efter det andra och det var många gånger du frågade mig om jag trodde att du skulle dö och vad skulle jag svara? Du ville att jag skulle vara ärlig. Jag brukade svara "vad tror du själv?". Du hade ett hopp om att du skulle få leva, ett hopp som nog aldrig övergav dig.
Jag tänkte många gånger för mig själv att "hur kan han vara så trygg i sig själv?" Ofta sa du "jag vill inte dö, jag älskar det här livet och vill måla många tavlor till." Du delade livets bekymmer med dina vänner, man kände riktigt din närvaro i varje liten vardagshändelse. Ja du hade så många fina egenskaper som gjorde att man kom att tycka om dej som vän och medmänniska. Du andades en sådan enorm spontanitet och glädje som smittade av sig på dem du umgicks med. Det skulle finnas mycket mer att nämna men utrymmet medger inte detta.
Anders, nu har du målat din sista tavla och nu är det en annan konstnär som håller i penseln och sammanfattar ditt liv på jorden. I det konstverket finns det alla olika färger, både glada ljusa färger men också mörka och ibland svart men varenda färg har haft en mening i ditt liv. Konstnären, Anders, som nu sammanfattat ditt liv, är mästaren Jesus Kristus själv. Denne mästare som du hade en sån enkel personlig och levande tro på.
Anders, vi saknar dig, det blir ett stort tomrum efter dig men när jag tänker på alla vackra minnen och tavlor som du lämnar efter dig då byts sorgen mot glädjen att en gång fått vara din vän. Jag är helt övertygad om att du nu är i den värld som vi så ofta talat om där rosor aldrig dör och inga sjukdomar mer finns, och nu ställer du åter upp ditt staffli och tar tag i din pensel och hämtar motiv ifrån en värld som är så vacker att den inte i ord kan beskrivas.
Din vän
Olle Hammarberg
Du var ljus
Du gav ljus
Och nu är du i det ljus du så starkt förmedlade till så många genom dina ord, ditt måleri och dina handlingar.
Du finns alltid hos mig.
Inga-Maj
Bo Forsberg
* 5 juni 1933
? 13 april 2005
Vi saknar Dig.
Mats och Åsa
Birgit
Så jobbar vi med nyheter