Till minnet av en vän

Vår vän Hans Belin har gått bort. För tidigt säger vi som funnits i vänkretsen omkring honom. Men livet har sina givna förutsättningar och frågar inte efter om, eller när det är lämpligt att avslutas. Kvar finns en familj som möter tomheten efter en make, en far, en farfar och en morfar. Livet fortsätter, men blir ändå aldrig detsamma. Med tiden kan man glädjas åt minnen som just nu känns svåra att ta till sig. Livet ställs på ända och man förstår inte att bussarna fortsätter att gå.
Hans och Birgitta kom med sina barn till Gotland med "Den gröna vågen" i början av 70-talet. Många lockades hit, ett fåtal blev kvar för livet som Hans och Birgitta. Öppna, glada och med en aldrig sinande entusiasm skapade de genom åren ett annorlunda liv. De levde sina drömmar på ett sätt som kanske var just vår generation förunnat. Efter åren som gallerist i Visby blev sommarhuset i Ala deras fasta punkt. Hans var en realistisk optimist. Genom åren skulle vi se uthusen förvandlas till restaurang, och hagarna fyllas med de mest praktfulla hjortar. Inte vilken restaurang som helst - Konstnärsgården i Ala blev ett begrepp. Inte enbart för att Birgitta gjorde succé i köket, utan också för att Hans här fick leva ut hela sin konstnärliga talang. Av absolut ingenting kunde han dekorera en festsal på det mest överdådiga sätt. Artistiskt klädd med måsfjäder i hatten mötte han sen gästerna som kände sig lika välkomnade som utvalda. Romarna lär ha haft personer som enbart hade till uppgift att göra sina medmänniskor lyckliga - Hans var en sådan.
Vi behövde Hans. Han lärde oss se skönheten i det lilla, och han lärde oss att njuta av varje dag. Gott så, han gjorde ett bra dagsverke. Säkert var också skönheten anledning till att det blev just hjortar i hagarna. Även som konstnär var skönhet och glädje hans ledmotiv. Tavlorna påminner om dikter, och många besökare lämnade gårdsateljén med ett belåtet småleende på läpparna och en tavla under armen. Många vänner fick också ta del av Hans skrönor. En gudabenådad berättare som med stort allvar la ut texten om de mest vidunderliga ting, hänvisade till ny forskning och gamla skrifter och fångade sin lyssnarskara för att slutligen avsluta med ett jättegarv.
Men Hans var också en allvarlig tänkare och en stark personlighet som gärna valde andra vägar än de redan upptrampade. Man får hoppas att även framtiden ger plats åt egensinniga frifräsare. Om inte går en epok ur tiden och livet blir fattigare.
En poet har lyft på hatten och gjort sorti.