Till minne av
Fredagen den 13 april på morgonen fick Du till slut somna in efter en lång och besvärlig kamp för livet. Att det blev just den dagen med det datumet kanske inte bara innebar otur för dig och oss som stod dig närmast. Du har under det sista året fått genomgå mycket mer än vad de flesta andra behöver under en livstid.
Jag tror att livet för dig åter börjar om på nytt på något sätt med pappa som har väntat på dig i drygt 6 år med en utsträckt och varm hand. En hand som kommer att krama din hårt, som den ofta gjordes medan ni båda ännu fanns i detta jordeliv.
Vi kommer att sakna dig mycket, men livet måste fortsätta som det också kommer att göra.
Du fick två barn med lagom mellanrum och efter ytterligare 13 år kom jag till världen som ett "sladdbarn", vissa perioder var det lite jobbigt att ha föräldrar som var äldre och kanske speciellt en mamma. Du skulle fylla 40 år samma höst som jag fick se dagens ljus för första gången, men Du kom alltid att finnas där för mig. Att Du fanns i min närhet innebar att jag fick en trygg uppväxt, som jag också burit med mig genom åren och byggt upp mitt liv med.
Trygghet kan man aldrig få för mycket av som även jag och Kristina försöker att ge våra barn. Du och pappa bråkade aldrig, i alla fall inte vad jag kan påminna mig om och som kanske är få förunnat.
Som "sladdbarn" kanske man blir lite mer bortskämd, vad vet jag, det jag vet är att jag ofta fick vilken mat jag önskade, ofta fick jag köpa godis när jag ville samt om jag hade besök så bjöd Du nästan alltid alla på saft/kaffe, goda bullar och kakor utan att jag ens bett dig om det.
Jag minns tillbaka på dig och pappa med glädje, minns hur ni alltid stöttade och brydde er om varandra.
Ni fick båda leva i drygt respektive knappt 80 år, i ett långt, lyckligt och harmoniskt äktenskap med tre barn som följd, två planerade och ett "misstag", men enligt dig ett välkommet sådant som Du berättade för mig när pappa hade lämnat dig och oss och det har jag också alltid känt.
Jag minns hur lycklig Du var när Du sista tiden ofta berättade för mig hur glad Du var för att jag, Gunnar och Ulla-Britta hade var och en funnit kärleken och att det även har hållit för oss i våra förhållanden. Du sa också att Du var så nöjd med att det var just Kristina, Mona och Benny som hade gjort oss lyckliga och att Du var så glad för alla barnbarn och barnbarnsbarn.
Glad, snäll, omtänksam och gästvänlig är väl fyra små ord man kan beskriva dig med.
Glad, för Du blev alltid det när någon i din närhet kom och hälsade på.
Snäll, för att Du alltid var så tillmötesgående och givmild.
Omtänksam, för att Du alltid brydde dig om att man hade det bra.
Gästvänlig, för din dörr till ditt hem stod alltid öppen för vem som än ville komma på besök.
Jag minns då kanske speciellt ett tillfälle när jag var 10-11 år när två turister hade trampat vilse på cykel och de blev bjudna på både mat och husrum som uppskattades mycket av dessa två vilsna själar.
Jag minns också hur stolt Du var när Du fick "äran" att, när jag som tonåring arbetade på Ljugarns Badpensionat, bjuda på dina goda gräddtårtor till alla som var inblandade i att spela in Andrej Tarkovskijs film, "Offret".
Jag vet att det är många som kommer att sakna dig för den person Du var och för alltid kommer att vara för oss som stått dig nära. Det är säkert många som fällt en tår för att Du inte längre finns bland oss, men alla skall vi den vägen vandra som Du nu gjort.
Jag tror att där Du är nu finns inga tårar att fälla inte heller några bekymmer, smärta och oro.
Vi kommer att ses igen, men missförstå mig rätt, jag hoppas att det dröjer länge.
Sov gott lilla mamma, tankarna finns hos dig.
Så jobbar vi med nyheter