Till minne av Wolfgang Mehler
Trots att sjukdomstiden varit ganska lång hände allt mycket snabbt på slutet och det oundvikliga blev ett faktum.
En mycket konstnärlig människa har gått ur tiden. Som vän och granne kunde man se fram emot att varje nyår få ett konstverk bestående av antingen ett nytillverkat grafiskt blad eller en kopia från något av hans tidigare verk som nyårshälsning.
Wolfgang bar sin sjukdom med sans och realism. Han klagade aldrig utan såg hellre till det positiva i tillvaron. Till detta hörde hans intresse för rosor. Med stolthet minns jag när Wolfgang kom till oss med en planta av sin och faderns favoritros Kronenburg. Rosen står nu i full blom och minner om både Wolfgang och fadern Friedrich.
Wolfgang hade ett stort arv att förvalta, nämligen Ruinspelen av Friedrich Mehler. Även om Wolfgang under de perioder spelen pågick var mycket engagerad, hade han alltid tid för ett vänligt ord. Personligen har jag upplevt Wolfgang som skolledare, granne och vän i familjen och jag skall alltid minnas honom som den positive och vänlige man han var. Det blir tomt efter honom i "rosenhuset".
Ulla Britt Hammarlund
vän och granne
Så jobbar vi med nyheter