När jag genom mitt giftermål blev bosatt i Bro var du en av de första jag lärde känna. Vi bodde nära grannar och träffades mycket i vardagslivet och det utvecklades till en djup och varm vänskap som varade livet ut. Du levde för gården och för de dina och hade tid och omsorg om allt och alla i det tysta. Du hade en kraft och styrka som är få förunnat, med ditt tålmodiga och blida väsen övervann du både sjukdomar och allt vad ödet hade i beredskap åt dig. Nu har ännu en kär röst tystnat och jag känner vemod och saknad men jag unnar dig så innerligt att få vila ut. Jag är ändå tacksam och glad att fått vara din vän under alla dessa år. Sov gott Vera!
