Till minne av vår älskade Bo Roberto Erlandsson

Ett år av svår smärta, sorg och tomhet. Varför skulle du från oss gå mitt i livet? Du hade så mycket kvar att ge och detta var inte din planering för framtiden. Du ville resa mer, ty det var din stora passion i livet, att få resa och träffa nya människor. Du hade så mycket kvar att ge och jag frågar ännu igen, varför?
Du ville inte inse hur sjuk du var, du var ju den som tog hand om gamla människor och de borde väl gått före dig. Du kämpade in i det sista, men till slut orkade inte din kropp längre.
Nu kommer en ny vår, men jag kan inte känna denna vårglädje jag borde, det fattas något. Du är ju inte kvar hos oss. Varför? Det värsta som kan hända, att mista ett barn, stort eller liten spelar ingen roll, det är mitt barn, vår bror, som gått till andra stranden. Varför just du? Du spred glädje vad du än kom.
Mina tårar rinner när jag återigen frågar, varför?
Älskar dig mitt "lilla" barn Bo. Saknaden är svår och blir bara värre och värre. Du har lämnat ett stort tomrum i mitt, vårt, hjärta, kommer alltid att sakna och älska dig.
Varför?
Älskar dig mest av allt!Bert-Ove Andersson har avlidit.
Jag minns honom som den glade och gode idrottspojken. Redan som ung började han med idrott i Sanda JUF och kom på 1950-talet till mitt ungdomslag i Klintehamns IK.
Bert-Ove var duktig friidrottare med spjutkastning som främsta gren. Han var också aktiv i orientering och skidlöpning. När IK Tjelvar bildades 1958 var Bert-Ove med både som ledare och aktiv och under ett 15-tal år var han huvudansvarig för instruktionsverksamheten i friidrott. Bert-Ove var även aktiv i skidorientering. Jag minns särskilt en bister vinternatt 1965 uppe i Hangvar, där Sven Larsson och Bert-Ove kom tillsammans in på upploppet och där Sven segrade endast någon meter.
Jag minns Bert-Ove med glädje och deltar med hans familj i sorgen.