Till minne av Uno Årefeldt

Bengt Hammarhjelm skriver i sin nekrolog över Uno Årefeldt bland annat att Uno 1945 blir förbundsmästare i fältskjutning. Att bli mästare i skytte är alltid en prestation, i Unos fall stor. Uno hade icke genomgått den militära grundutbildningen vid I18 varför han som nykläckt fänrik 1943 kom till en helt ny miljö.
Tillströmningen av aspiranter till försvaret var stor under krigsåren, lönerna/staterna räckte inte alltid till varför viss omstationering måste ske.
Det vittnar gott om Unos karaktär, liksom kamratskapet mellan befälskårerna att den mycket omtyckte fänriken redan efter två år var redo bli mästare.
Som för alla officerare i karriären lämnade Uno sitt regemente för utbildning och kurser. Skyttet som hobby kom i skymundan. Men han ställde alltid upp när han var hemma på ön och möjligheter fanns.
1979 fyllde Visborgs SKF 75 år. Ordförande Stig Runeborg bestämde att jubileet skulle firas. Kanske den sista möjligheten för 1940-talets storskyttar att träffas. Det blev mycket glädje och mycket nostalgi. Uno med fru Ulla var med hela dagen.
Så fyllde då Visborgs 100 år. Jubileumsdag blev den 14 augusti 2004. Leden hade glesnat, men Uno 84 år kom med Ulla. Trots krämpor bjöd Uno på sig själv, med strejkande högerarm sköt Uno med geväret M/1896 och pistol M/1988. Det gick inte att ta miste, ungdomarna var imponerade.
Resultatet var inte det viktigaste, Uno ärade sin gamla förening. Vi hoppades och hoppas att Uno kände värmen och kamratskapet.
En stor skytt och kamrat har lämnat oss.

Vår sedan många år nära vän Bengt Rosén avled den 9 september. Vår familjs bekantskap med honom och hans familj sträcker sig mer än fyrtio år bakåt i tiden.
Vi bodde grannar på Fidegatan under 14 år.
Vi delade många intressen då vår far och Evas make (Jerry Lönngren) hade en god seglarkamrat i Bengt. Jerry hade också god hjälp av honom då det var något som behövde göras på den båt som vår familj byggde och ägde under större delen av 1970-talet.
Vi delade också musikaliska intressen i och med att Bengts döttrar Eva och Birgitta hade Jerry som ledare i olika orkestrar, där även min syster Ia ingick. Anledningarna till umgänge var många. Vi minns speciellt många trevliga kvällar i gillestugan och bastubaden.
Vi minns Bengt för hans alltid goda humör. Faktum är att vi inte kan påminna oss ha sett honom på dåligt humör någon gång. Handslaget var alltid fast och stadigt.
Våra tankar går till Bengts familj med fru Elisabet, döttrarna Eva och Birgitta med familjer samt övrig släkt och vänner.