Med bestörtning tog vi emot det tragiska beskedet om att Tore inte finns ibland oss längre. Nej, man kunde inte tro det, att den glade trygge klippan Tore var borta. Men nu är det så och vi måste gå vidare genom att vårda hans minne. I över 10 års tid har vi regelbundet träffats och hyrt stugor runt om på Gotland tillsammans med Tore och hans Christina. Firat olika högtider tillsammans och haft det väldigt gemytligt. Vår tid med honom blev alltför kort. Han var alltid den som tog initiativ till våra sammankomster, var alltid positiv och hjälpsam. Vi var ofta vid Åminne och där tror vi att han trivdes allra bäst .Där promenerade vi ofta längs stranden och vidare upp i skogen. Vi besökte olika kulturella platser som han berättade om. Han hittade till ställen vi inte hade en aning om.Vi spelade ofta både kubb och boule. Tore såg alltid till att vi följde regelboken. Med sitt härliga sätt att vara så rättade han till oss när vi for iväg bortom alla regler. Han var en otrolig tävlingsmänniska och hade dessutom med sina lagkamrater stora nationella framgångar i boulespelet. Ordning och reda var Tores paroll.
När vi hyrde stugorna så såg han till att dem var tiptop när vi lämnade dom, sa till personalen om nåt var fel. Han tog det som sin självklara uppgift. Han var vår "väckarklocka" på morgnarna när han började förbereda frukosten för oss . Man hörde honom alltid nynna någon låt och det var ju självklart eftersom han var med i Officerskören. Han såg alltid möjligheterna, var alltid positiv. Man kände alltid att Tore kunde man lita på, han svek aldrig. Vi kommer att sakna honom väldigt mycket men vi ska minnas honom som han var och vi kommer nog att "höra" honom nynna nästa gång vi ska vara tillsammans. Många kommer att sakna Tore där han fanns. Vi får stötta varandra i vår saknad och bry oss om varandra.
En droppe i livets älv kan ej flyta själv,
varenda droppe måste hålla den andra oppe.
Tack för att vi fick förmånen att vara tillsammans med Dig.
Vi saknar dig mycket.
