Till minne av Tilli Dahlgren
Efter avslutad skolgång började hon arbeta som kontorsbiträde vid Posten i Visby där hon blev kvar till 1940 då hon gifte sig med Tore Dahlgren. Under Tores officersutbildning på Karlberg bodde de en kortare tid i Stockholm innan de återvände till Visby. 1945 flyttade familjen till Pilhagen och övertog Tillis föräldrahem, som också var det hus där hon var född 1916.
Under åren i Pilhagen började Tilli och Tore med uppfödning av gotlandsruss. Ett intresse som de sen fortsatte med då de 1959 köpte en av gårdarna vid Vale i Stenkyrka. Här hade de också lamm och brukade den jord som hörde till gården.
I mitten av 1960-talet flyttade de från Pilhagen till Tunnbindaregatan i Visby. Tyvärr fick de inte så lång tid tillsammans där då Tore hastigt avled 1973. Under de många år Tilli levde ensam bodde hon under en tid kvar i huset innan hon flyttade till Södertorg och senare också till Sören Norrbysgatan.
Tilli var en aktiv person som under många år engagerade sig i Gotlands Kvinnliga Bilkår och Odd Fellows Damklubb. Hon tog också på sig styrelseuppdrag i De Synskadades Förening och Statspensionärerna. Hon var också ett gott stöd för maken Tore i hans engagemang i många föreningar som till exempel Stångaspelen, Visbytravet, Svenska Kennelklubben och Visby Brukshundklubb.
Bland Tillis övriga intressen kan nämnas resor, handarbeten och porslinsmålning.
Tilli och Tore var mycket gästfria och många är de släktingar och vänner som än i dag med stor glädje och tacksamhet minns de årliga lammgrillningar och andra fester som anordnades på Vale under sommarhalvåret.
Fårö betydde mycket för Tilli. Hennes föräldrar var bland de första sommargästerna på ön och köpte Fei-Fang redan år 1929. Efter Tores bortgång tillbringade Tilli många somrar i sin egen stuga vid Ekevikens strand. Där hade hon i närområdet barn, barnbarn och många syskon med familjer att umgås med.
Tilli var en godhjärtad person som lämnar många glada och ljusa minnen efter sig. Vi hennes närmaste beundrade henne mycket för hennes tålighet när det någon gång var jobbigt. Sällan hörde vi henne klaga över någonting och hon trivdes med livet in i det sista.
Barnen Kerstin, Ulla, Torsten och Tomas med familjer
Så jobbar vi med nyheter