Till minne av Sylve Westberg

Vår bror Sylve är död!
Sylve Westberg, född den 9 april 1936 är död. Sylve den glade gamängen, man till Birgitta, pappa till Niklas, Bolle, Markus, Thomas, Mattias, Magnus och Andreas dessutom extrapappa till Pia. Han var dessutom farfar till 20 barnbarn och lite morfar till Pias barn. Han var vår bror och dessutom bror till Karl-Erik, Bertil, Nisse (som tyvärr dog alltför tidigt) och Lasse.
Han började som många andra arbeta tidigt och skrämde vår pappa när han, långt innan han kom i körkortsåldern, stolt dök upp utanför hemmet med handlarens halvtonnare. När han kom på sin fräsiga cykel, motorcykel (ofta lånade han farsans) eller bil av någon märklig sort, så blev han för oss småsyskon vår stora idol. Han svängde stolt sin pjatthatt och charmade mamma och våra hembiträden och mamma ordnade alltid goda efterrätter när han kom.
Han försåg oss med tidningen SE, Fickjournalen eller någon serietidning och hemmet genomsyrades av spänning och glädje. När man som liten ibland fick följa med honom ut i vida världen, utanför hemmet, var det ett hisnande äventyr.
Sylve hamnade tidigt i det militära, en landsbygdspojkes chans att både få jobb och utbildning. Han hade lika gärna kunnat bli lärare eller präst, om han hade fått möjligheten. Hans humanistiska, pedagogiska förmåga var mycket stor och hans omtanke om alla människor, inom och även utanför hans omgivning, var gränslös.
Han utbildades i Uppsala. I 18 (sedermera P 18) blev i många år hans arbetsplats, men han lade även ned mycket arbete på hemvärnet, FBU och andra frivilliga försvarsorganisationer. Några år innan pensionen ägnade han sig åt civilförsvaret och länsarbetsnämnden för att sedan göra en ganska kort sejour vid flygvapnet.
Som ung pensionär började han stödja och hjälpa många gamla på Länna med olika serviceverksamheter och oftast utan någon ekonomisk ersättning. Tillsammans med Birgitta startade han en liten mjölkbutik som snart blev ett kärt tillhåll för alla gamla i området och där ett litet kaffebord alltid stod dukat för bentrötta kunder.
Sylve har alltid älskat att arbeta med människor och en ny period i hans liv inträdde när han började arbeta som guide. Hans kunskap om ön, både land och stad var mycket stor och det fanns inte en by eller socken som han inte hade någon rolig historia att berätta om. Om han av någon anledning inte hade något nytt att berätta så sjöng han för turisterna. Hans versioner av Allan Nilssons "Vardagsveisu" och "Vackra flickor" har hörts av tusentals människor och är vida berömda.
Sylve fortsatte också att arbeta pedagogiskt, genom att tillsammans med Per-Åke Sporre och Bengt Arnfelt utbilda turistguider, framför allt bussguider.
Tyvärr drabbades Sylve av sjukdomar och de två sista åren har varit ett hårt kämpande för Sylve, Birgitta och barnen. Sylve höll dock humöret uppe och in i det sista orkade han skoja med sjukhuspersonalen, men juldagsmorgonen så försvann han med en sista kärleksblick på sin älskade hustru, Birgitta.
Vi är många som kommer att sakna honom men också minnas honom med stor glädje och genom alla de visa ord, som Sylve generöst gett oss genom åren, kommer vi att finna många kloka råd.