Till minne av Sven "Barkis" Hoffman
Foto: Fotograf saknas!
Det gick så fort och allt var så ofattbart.
Varför skulle detta hända?
Än i dag förstår jag inte meningen. Vi hade så mycket kvar att uppleva i livet.
Nu när våra barn blivit vuxna skulle vi ägna oss åt varandra och njuta av livet tillsammans. Vi hade pratat om att göra resor och andra spännande saker. Du såg fram emot att bli morfar och vi fick en liten Gabriel som är det finaste som finns. Önskar så att du hade fått uppleva honom.
Nu är ett barnbarn till på väg till oss. Jag tror att du finns med oss, vi bär varandra i hjärtat och sitter ihop med en osynlig tråd.
Du var tryggheten i vårt liv och ställde alltid upp för både familj och vänner. Vänner som har varit till ett stort stöd för mig under den svåraste tiden i mitt liv.
Jag lärde mig mycket av dig, du gav mig en grundläggande trygghet som har burit mig igenom och hjälpt mig att leva under det år som gått.
När du jobbade sent satt jag och väntade på att du skulle komma hem.
Nu väntar du på mig tills jag kommer hem och vi möts igen. Jag kommer alltid att vara stolt över dig och du finns alltid i mina tankar.
Så jobbar vi med nyheter