Till minne av Sture Johansson
Pappa Sture var verksam som lantbrukare vid Vesterby. Han gifte sig med vår mamma, Sonja, 1966, och de tog över gården efter faffa Reinhold.
I början hade pappa mjölkkor. Under hela 70- och 80- talet var det sen smågrisuppfödning som gällde. Pappa hade även galtstation. Traktens bönder kom åkande hem till oss för att få sina suggor betäckta. Intresset för pälsfår har funnits med sedan 70-talet och kom sedan att dominera gårdens produktion allt mer. Pappa älskade att hålla på med lammen och det intresset delade han med mamma.
Många är de prisbelönta baggar som lämnat Vesterby.
Pappa hade ett stort djurintresse, det där med maskiner och traktorer var inte hans grej. Svaga lammungar och små pellegrisar, som andra skulle ha struntat i, satsade han stor möda på att rädda.
Pappas stora hjärta för djur gav upphov till många dråpliga situationer som vi kommer att minnas med värme.
Som när han tvang oss att snabbt äta ett antal glassar för att han behövde pinnarna till att spjäla ett lammungeben med. Eller när han gjorde konstgjord andning på en kyckling med sugrör. Hans glädje över vårens första lammungar, trots att han varit med om det åtskilliga gånger var det lika stort varje år.
Pappa var en god historieberättare, han hade gott komihåg och näsa för en bra historia. Han underhöll oss på alla kalas och högtider med mustiga berättelser från nu och då. Inte sällan skojade han om egna misstag. Och han fick oss att skratta.
Körsång var viktigt för pappa. I närmare 50 år har han sjungit tenor i Sanda Pastoratskör och han har även varit medlem i en del andra körer. Han trivdes i gemenskapen i sångkören, där hade han sina vänner och där fick han sjunga.
Pappa gillade att läsa, både böcker och tidningar. In i det sista hängde han med i det stora, världspolitiken, och i det lilla, det som berörde honom själv.
Pappa var mån om kontakten med oss. Han ringde ofta, ibland varje dag, för att höra att allt var bra. Hade förkylningen släppt? Hade vi fått på dubbdäck på bilen? Var det glykol på traktorn? Hur var det med barnen? Hunden? Barnbarnen var han mycket stolt över.
Han gillade att ha dem omkring sig och skrattade åt deras olika upptåg.
Pappa välkomnade oss alltid. Dörren var öppen för oss, våra karlar, barn och husdjur. Även om kylen var tom bjöd han in oss på ägg, kokta eller stekta, eller stekt fläsk.
Ingen fick gå utan att ha blivit bjuden på något.
Det är så här vi kommer att minnas pappa, hans generositet, kärlek och omtanke, hans glada sätt och lockiga kalufs. Det är också det vi kommer att sakna, oändligt mycket.
Sov gott, pappa.
Så jobbar vi med nyheter